SM-bryggning 2, Hops – Modern Ljus Lager

Med lite tur och en snabb leverans av Humlegården lyckades jag i absolut sista stund få till min andra bryggning till folkets val på SM. Även detta öl är en lagerjäsning så jag vet ännu inte i skrivande stund om den hinner lagras tillräckligt länge eller ens om den kolsyrejäst (spundat) färdigt innan kallkrash och lagring eftersom jag är utomlands och min fru fått instruktioner om när hon ska sätta igång kylen. Detta andra öl är också ett recept från boken, nämligen den moderna ljusa lagern med Citra och Simcoe. Ölet heter “Lindhs Hops” i folkets val på SM och mitt första öl är en tysk pilsner kallad “Lindhs Pils”. Detta inlägg handlar så klart om öl nr.2 och det premiärbryggdes på Braumeister BM50 plus Prototyp 1 där en rad prototypartiklar för mindre syrepåverkan adderats vilket ni kan läsa mer om i detta inlägg.

Eftersom detta var premiärbryggningen och jag inte haft så mycket tid att labba med detaljerna blev det inte aktuellt att värma mäskvattnet med den inbyggda timern. Jag borde tagit mig tid att testa eftersom det visade sig vara extremt lätt men kvällen före bryggningen var smått kaotisk i huset. Därför blev det vanliga hushållstimern och doppvärmaren i vanlig ordning. När vattnet fått stormkoka minst 5 minuter (tog inte tid) så kylde jag ner det till inmäskningstemperatur 62°C med den inbyggda kylmanteln. Enligt vad jag läst, och vad som ska bero på termodynamikens lagar, ska kallvatten in nedifrån och varmvatten ut uppifrån för en kylhastighet på upp till halva tiden. Jag vet inte om jag tror på de siffrorna men så gjorde jag iallafall och det gick bra. Problemet dök först upp när jag behövde kylvattenslangen till att spola ur ett fat som skulle diskas. Då ryckte jag bara ut kallvattenslangen utan att tänka mig för och en massa vatten som stod kvar i kylmanteln sprutade självklart ut. Lösningen fick bli att snabbt sätta avloppsslangen på nedre position så vattnet kunde åka ut i avloppet istället. Jag får helt enkelt skaffa mig en till slang istället…

Inmäskningen gick utmärkt med min metod att sänka ner maltröret, fyllt med malt, långsamt ner i vattnet och sedan röra om försiktigt. Mäskpaddeln som även är den prototyp-metalldel som håller maltröret på plats gav lite för mycket skum tyvärr så jag gjorde merparten av omrörningen med min gamla mäskpaddel som har smalt skaft. Sen på med tunt filter, tjockt filter uppochned, lös mutter för att trycka ned tjocka filtret, plattjärn, mutter att fixera maltröret och slutligen mash cap:en där mer vatten fyllts på i Braumeistern innan montering. Allt gick mycket smidigt förutom att jag på något konstigt sätt glömde mjölksyran. Jag hade fått i alla salter i vattnet innan så jag har inget att skylla på. Problemet med att ha i mjölksyran efteråt är att jag upplever att den blandas dåligt i mäsken och ofta med lite högre uppmätt mäskpH som följd.

Sen följde jag smidigt mäskprogrammet via wifi och mobiltelefonen samtidigt som jag snickrade vidare på bärlinorna till fortsättningen på altandäcket. Det smalare plattjärnet, jämfört med originalröret, gjorde att jag ville testa att mäska med mindre vattenmängd än vanligt. Exakt hur mycket mindre mätte jag aldrig men ca 3-4 cm lägre volym vid 62°C och mängd vört efter mäskning blev 55 l istället för de ca 60-61 jag brukar få annars. Detta gjorde jag för att se om preboil gravity (sockerhalt före kok) skulle stiga men det gjorde den inte just denna gång utan hamnade på 1.047. Om det är en frånvaro av skillnad som kommer bestå eller om det var den dåliga mjölksyrablandningen vid inmäskning som var orsaken får vi se när jag bryggt några fler gånger, om jag nu väljer att snåla med mäskvattnet även framgent.

Vörten efter mäskningen blev helt otroligt ren och genomskinlig, ytterligare lite bättre än förra gången och därför bland det mest genomskinliga jag sett! Även skumnivån var väldigt låg och som mäskning betraktat var det en riktig fullträff. Koket skedde med en stor mängd humle för stilen (600 gram) vilket bidrog till lite mindre vört än önskvärt i jästanken. Helst vill jag ha 19+19+3 liter för att kunna fylla två corneliusfat till bredden. Detta för att inte ha med något syre i faten men denna gång blev det maxnivå i det fat jag ska ta med och tävla med på SM medan fat nr.2 får stanna hemma och eventuellt inte håller riktigt samma kvalitétsnivå.

Jäsningen skedde initialt på 10°C i några dagar men eftersom jag skulle iväg på resa sen blev jag tvungen att gradvis höja temperaturen så det skulle hinna jäsa ner tillräckligt för att flytta ölet till fat för kolsyrejäsning med den s.k. spundningsmetoden. Spudning innebär att man flyttar ölet till fat med 3-5°Ö kvar av jäsningen så kolsyra kan bildas naturligt istället för att tillsätta sockerlag eller tvångskarbonera med kolsyretub. För att kunna veta exakt vad ens FG blir (lite aldrig på FG i ett recept!) bör man göra ett Fast Ferment Test. Det gjorde jag inte denna gång pga tidspress men jag vet samtidigt att mina öl hamnar på 1.012-1.010 varje gång, annars har det inte jäst färdigt. Som extraåtgärd mot överkolsyrat öl sätter man en spundningsventil (övertrycksventil) som man ställer in på önskat tryck beroende på jästemperatur och allt övertrck släpps ut. Problemet med helfulla fat är att det gärna letar sig lite öl upp genom kolsyreporten och ut till manometern och spundningsventilen. Manometern kan ta skada av detta och det blir ett tråkigt kladd som är trist att försöka få bort.

I skrivande stund är ölet tillbaka i jäskylen fast på fat. Jag tror att kolsyra bildats färdigt, eventuellt för mycket eftersom jag skippade spundninsventilen, och min fru har kört ner temperaturen till lagringstemp vilket jag följt via min gärspundmobil från andra sidan jordklotet. Jag håller tummarna för att ölet ska bli så bra som jag vet att receptet blir och att det blivit lagom kolsyrat. Första provsmakningen sker dagen före SM då jag är hemma igen så det är en spännande väntan tills dess.

Bryggningen med Braumeister-prototypen gick väldigt bra och det var skönt att slippa hålla på med kylspiral, både vid mäskvattenkylning och efter kok men kanske främst vid diskningen. Det är inget jätteproblem att diska spiralen men kan jag slippa det så gör jag gärna det. Kylmanteln fick ner vörten till 8°C inom rimlig tid men jag tog aldrig timer på kylningen eftersom jag gjorde en paus för hopstand strax under 80°C. Bottenventilen som är standard på denna modell och är en egen öppning, istället för en T-koppling till en av pumparna som min eftermonterade variant består av, fungerade utmärkt och diskningen av bryggverket gick oerhört smidigt. Jämfört med vanliga modellen utan kylmantel skiljer sig vikten en hel del så utan bottenventil skulle jag nog jämra mig för disken men nu med clean in place (CIP), min Marks Kegwasherpump med sprayball och smutsvattnet rakt ut i avloppet gick det väldigt smidigt med skinande rent slutresultat. Prototypdelarna fungerade avsevärt bättre än mina hemmasnickrade varianter men ytterligare förbättringar är på ingång vilket ska bli väldigt spännande att fortsätta laborera med.

Värmning till kok av mäskvattnet.

Även detta övervakades trådlöst via Braumeister mobil.

Den nya loggan för Braumeister. Eller ny och ny, sen är tre år gammal nu men för mig är den ny. Jag gillar det raka med typ Helvetica men även det klassiskt tyska med den gamla loggan.

Knapparna på nya kontrollenheten är lite för okänsliga för min smak. Den gamla kontrollern har tydliga klickknappar av processindustrimodell och man får fysisk feedback att knapptryckningen registrerats. På touchkontrollern sker detta istället med ett klickljud.

Bra tryck i koket med 6400 watt som strippar bort syret till ca 1.0 mg/l enligt mina omfattande mätningar. Rent teoretiskt borde värdet vara noll men det får jag det inte till ens om jag stormkokar vatten i en liten kastrull på spisen och sen mäter utan det hamnar runt 1.0 ändå. Det som stärker min teori (min praktik?) är att jag sedan kan reducera syrenivån ytterligare med NaMeta (SMB) och då får ner syremängden till noll.

Mash cap som håller nytt syre borta från att tränga in i vätskan i väntan på att kylmanteln ska göra sitt jobb.

Kylmanteln blir ganska varm, både före och under kylning på vissa områden, så pilla inte i onödan eller använd isoleringen.

Humleklet på min våg. Det ser värre ut på bild än vad det är i verkligheten men nu när jag väl sett detta måste den få sig en ordentlig rengöring…

Mäskpaddel eller plattjärn samt specialmuttern, här rengjorda före premiäranvändningen.

Muttern som jag tidigare berättat om går att använda åt bägge håll beroende på preferens.

Jag förkokar 70 liter vatten men mäskar in med ca 55 och sen fyller jag på med 10-13 liter beroende på humör. De litrarna är jag tvungen att flytta från bryggverk till kastrull och sen tillbaka vilket innebär lite syresättning av det vattnet tyvärr. Här finns utrymme för förbättring metodmässigt.

Bra grepp men kanske är den lite för låg för BM50, botten av mäsken gick inte riktigt nå på smidigt sätt. Handtagets bredd gör att jag inte tänker använda den som mäskpaddel utan istället för att hålla maltröret på plats.

Före omröring…

och efter omrörning.

Filter och min lösa mutter på plats. Muttern trycker ner filtret en centimeter vilket behövs när man vänt filtret uppochned som jag gjort här. Detta för att ge malten lite mer utrymme.

Plattjärnet på plats. Notera dess smala profil men eftersom det är rostfritt stål av högsta kvalité blir det väldigt stabilt ändå, trots viss flexibilitet.

Muttern före mash cap:en och därför uppochned.

Här är den tillfälligt flyttade vattnet återförts men med lite mindre mängd än jag tidigare mäskat med.

Och mash cap:en på plats är allt nu redo för mäskprogrammet.

Efter mäskningen, dags att försiktigt lyfta ut maltröret. Extremt fin vört och väldigt lite skum, den här bilden gör mig väldigt nöjd!

Jodprovet visade på fullständigt konverterad mäsk även denna gång. Det kunde jag dock med säkerhet gissa med tanke på hur genomskinlig vörten på bilden ovan var.

Mash cap:en tillbaka på plats i väntan på uppkok. Tyvärr går inte min doppvärmare ner längs sidan på smidigt sätt med denna mash cap eftersom den är större än min egentillverkade. Detta medförde lite längre tid till uppkok men jag kunde å andra sidan följa temperaturen smidigt via telefonen. Mash cap:en tas bort när det närmar sig kok, annars kommer det bli en kladdig överraskning i bryggeriet!

Kok till höger och uppsamlande av extra vört till vänster.

600 gram humle senare var koket färdigt och denna skärm visades på displayen.

Flytt till jästank.

Jästslurry som matats med ny vört nyligen så den ska vara extra pigg och vital.

Humlerester på en nivå jag inte vill ha i mitt avlopp så de åker i papperskorgen istället.

Jag har en refraktometer som fungerar utmärkt till att mäta OG men ibland åker glasflötet fram ändå av nostalgiska skäl.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: