SM-bryggning 1

Planen inför SM i hembryggning i Norrköping var att ha med två öl att tävla med i folkets val och 2-4 stycken till domartävlingen. Jag hade även för avsikt att vara med och döma i domartävlingen men vårsäsongen har verkligen sprungit iväg från mig och försvunnit i en rasande takt med dels arbetet med boken men även en massa jobbresor vilka dessutom kommer intensifieras ännu mer fram tills semestern. Detta inlägg kommer handla om mitt första folketsval-bidrag som redan står på fat och kalllagras. Mitt andra bidrag har jag ännu inte bryggt men beställt ingredienser till och med lite tur kan jag brygga i helgen eller i början på nästa vecka men det kommer verkligen bli tight att ta hand om det ölet eftersom jag ska på långresa (32h flyg X 2) och vara borta två veckor, dvs jag kommer hem först på torsdag två dagar före SM, med en jetlag som inte lär vara att leka med.

Eftersom det är folkets val jag bryggt till skulle jag kunna avslöja en massa detaljer om receptet redan nu men vad vore det roliga i det? Istället lägger jag fokus på bryggmetoden i detta blogginlägg så får ni som kommer på SM får smaka på ölet och se receptet (jag kan dela det efter SM till er andra). Ni som redan har köpt min bok har redan receptet dessutom men jag avslöjar inte vilket. När jag ändå är inne på ämnet boken så vill jag passa på att tacka alla er som skickat trevliga “här-sitter-jag-med-en-öl-i-handen-och-njuter-av-din-bok-bilder” till mig, jag blir så otroligt glad! Två års slit ger äntligen lite uppskattning vilket är jättekul. Nu har även Humlegården fått in boken och om ni köper den via denna länk får jag dessutom en cheeseburgare per sålt exemplar, tänk vilken gubbamage jag kan utveckla!

Denna bryggning är den tekniskt bästa jag fått till någonsin där precis alla samtliga moment och alla siffror (PBG, PBV, DO x 5, pH x 2 samt OG) satt precis där de skulle och jag kunde utan svårigheter hålla syrenivån under 1.0 ppm genom alla bryggningens moment ända fram till jästpitch där jag syresatte lite smått genom plask och skak, alltså ingen ballongvisp denna gång. Jag satte doppvärmaren på timer mellan 04-06 men kom ner i bryggeriet först vid kvart över sju (sovmorgon) och upptäckte då att vattentemperaturen på RO-vattnet sjunkit till 69°C. En halvtimme senare fullkomligt stormkokade vattnet och jag kylde snabbt ner det till 60°C innan jag sakta sänkte ner maltröret för en s.k. underlet. Jag har varit lite sugen på att köpa Bac Brewings Yield increase filter till Braumeistern som (enligt tillverkaren) gör att man kan ha i en hel del mer malt. Det är dock utrymmet under mäskningen jag är mest intresserad av, dvs. att malten kan stiga och sjunka lite mer under recirkulationen så effektiviteten kan öka lite med mindre omrörning. Jag har vid ett tidigare tillfälle testat att vända originalfiltret uppochner vilket ger samma utrymme som Bac Brewings filter men den gången smet en del malt emellan för mig. Men så slogs jag av tanken att det säkerligen är ganska lite extra som filtret måste tryckas ned. Min lösning blev att lägga en stor rostfri mutter ovanpå filtret och runt mittpinnen vilket sänkte hådra filtret en halvcentimeter och det räckte gott. Inte ett maltkorrn smet och jag jag aldrig sett så genomskinlig vört i hela mitt liv! Jag kommer fortsätta att labba med denna metod innan jag rekommenderar den helhjärtat men såhär långt ser det lovande ut.

Efter en inmäskning inklusive ett gäng mätningar kunde jag ta en “mäskprogramspaus” i två timmar och njuta av en nymald och nybryggd kaffekopp i handen medan mäskstegen jobbades igenom. Efter mäskprogrammet låg DO på stabila 0,8 vilket tyvärr inte är helt relevant att mäta eftersom maltens egna antioxidanter kan börja jobba med att reducera syre vilket man helst inte vill. 59 liter före kok börjar bli lite av en standard för mig när jag inte lakar till huvudbatchen vilket jag inte heller gjorde denna gång. Dock lakade/sköljde jag maltröret med 15 liter 76°C-vatten till en separat kastrull vars vört jag sedan kokade med lite annan humle jag hade i frysen (Hersbrucker). Denna vört sammanfördes slutligen med sista silade vörten från Braumeisterkoket och resultatet blev ett fullt 19l-fat med Kellerbier; ofiltrerat och kortare lagrat för snabb konsumtion i anslutning till bryggeriet, mums!

En variant metodmässigt på denna öl, som jag inte brukar göra aktivt annars, är en hopstand. Jag ville helt enkelt ha lite extra humlearom och jag känner att jag redan har hittat rätt mängd aromhumle men inte fått riktigt ”bang for the buck”. Jag kylde därför till 85°C och lät temperaturen sjunka naturligt i 35 minuter. Redan när jag smakade vörten efter kok så tyckte jag att det var en påtagligt tydligare humlesmak men jag slänger in en stor brasklapp att det enbart kan vara önsketänkande innan jag provsmakat det färdiga ölet.

Det uppochnervända filtret resulterade i några procents högre utbyte/effektivitet rakt över och jag hamnade på 77% brygghuseffektivitet vilket är högt för att vara både LoDO och utan lakning. 1.052 på 12 kg malt och 56l finvört och utöver det 25l 1.040 med min blandade och lakade variant tycker jag är klart godkänt användande av malten. Som jag skrev ovan; en av mina bästa bryggningar, allt gick enligt plan eller som en dans om man hellre föredrar det uttrycket. Välkomna att smaka detta öl på SM och jag hoppas den ska vara precis så god och färdiglagrad som jag hoppas på tills dess!

Vattenvärmning inför preboil av mäskvattnet.

Jag har tagit denna bild några gånger nu och innan själva nedsänkningen (underlet från ovan) så slätar jag ut ytan men jag tycker det ser lite vackert ut såhär.

Vägning av salter.

I glaset, lite vanligt jodfritt bordssalt (NaCl). Jag har inte haft en dedikerad burk innan (inte nu heller) så detta glas får duga ett tag.

Är det ett vattenkok eller en vulkan? Det mesta av syret försvinner från mäskvattnet med 6400 watt kan jag lova.

Efter koket; kylning till inmäsktemp med min mäskmössa (mash cap) på för att inte låta nytt syre absorberas från ytan.

Dagens malthink.

Stämningsbild.

Nedsänkt maltrör och mängden floaties (flytare?). Ganska bra och utan bubblor…

En rejäl omrörning resulterade i denna mängd skum, bäst hittills per mängd omrörning.

Övre filtret på plats uppochned med min mutter som distans så röret trycker ner filtret en halv centimeter.

Uppfyllningsvattnet så vattennivån håller sig ovanför maltröret och låter mashcap:en flyta.

Lagom nivå.

Det kokta vattnet innan antioxidanter tilsatts.

MäskpH på 5,3.

Jodprovet visade på helt konverterad stärkelse efter mäskprogrammet.

Efter mäskningen. Vattnet är kondens från när jag lyfter bort locket.

Efter hela mäskningen var avklarad, SPANA IN den vörten! Svårt att fånga på bild men denna var precis klippt och skuren kristallklar vilket innebär betydligt mindre proteiner och andra partiklar i koket och slutligen i glaset. Mängden skum är absolut okej men målet är såklart noll. Rom bryggdes banne mig inte på en dag.

Lakning till en extrakastrull för att få ytterligare ett fat från bryggningen.

Lakningen får droppa av medan jag värmer extrasatsen till kok.

Huvudsatsens fria syre (DO) efter maltröret lyfts. Inte perfekt men ganska bra ändå.

Min tillsats av lactol vid 10 min återstående av koket dvs. ca 10 ml. Då hamnar mitt pH på 5,1 för bättre utfällning av proteiner, jästens trivs bättre och för längre hållbarhet av slutprodukten.

Några gram humle i en av givorna.

Jag har bara en huva så det blev Lützen denna bryggdag.

Kylning med kylspiral och min flytande mashcap.

Matad jästslurry till huvubatchen.

Grodperspektiv.

Flytt av finvört till jästtank.

Överblivet humleslabb.

Kylning av sidobatchen. Kolla hur grumlig och dassig den ser ut i jämförelse med två bilder upp!

Strålus erectus med humlestinn vört ner i kokt BIAB-påse för silning. Långt ifrån optimalt men det blir en ganska ok hinkarbira med hög humlehalt av det i slutändan.

Jästen till sidosatsen blev Saccharolicious ”American West Coast”.