Weißbier 27

De flesta hembryggare börjar sin bryggarbana med att tappa upp sin öl på flaska ihop med sockerlag för att bilda kolsyra, kolsyrejäsa. Ett annat sätt att bilda kolsyra är att flaskspunda och det innebär att man tappar upp sitt öl på flaska innan jäsningen är avslutad dvs med maltsocker kvarvarande som bildar kolsyra. Det är precis så enkelt som det låter, man tappar upp ölet på flaska med några °Ö kvar på jäsningen. Det svåra är att veta hur många °Ö det faktiskt är kvar på den aktuella jäsningen så att det inte blir flaskbomber eller underkolsyrat. Med lagerjäst göra man enklast ett fast ferment test FFT för att fastställa FG men för en alejäsning går det inte lika bra då de bägge jäsningarna nästan är lika snabba. Lösningen som kvarstår är att med erfarenhet från tidigare bryggningar avgöra hur långt det är kvar. Nästan alla mina öl har ett FG på 1.009-1.011 och jag har både räknat ut och testat mig fram till att 5°Ö är lagom till weißbier, som ska ha ganska hög kolsyrehalt runt 3 volymer. Jag har tidigare tappat även veteöl på fat men jag tycker att jästfördelningen bland de första glasen och de sista från fatet blir väldigt olika där de sista nästan är som en kristallweizen. Sen är det väldigt trevligt med några flaskor ibland som omväxling och slutligen så dricker jag max 1 veteöl per tillfälle så mina tappkranar kan få vara fyllda med annat istället. Även om flaskningen tar sin lilla tid så är numera flaskdiskningen och desinficeringen betydligt enklare med Mark’s Bottle Washer.

En annan fördel med flaskspundning är att det går väldigt snabbt att kunna börja dricka av flaskorna. Jag tappade på flaska dag 5 efter bryggdagen och redan dag 7 var de redo att börja drickas även om 1-2 veckor ytterligare på flaska låter ölet mogna det lilla sista. Veteöl är dock en typisk färskvara så de passar extra bra för denna metod. Jag vill dock utfärda en skarp varning till mindre erfarna bryggare. Flaskspundning kan potentiellt vara väldigt farligt och jag skulle aldrig tappa någon öl på flaska över 1.015! Öl som jäser ut extra mycket måste man vara ännu mer försiktiga med (Saison, suröl, brettad öl osv).

NoLoDO, eller kanske LessLoDO
Denna veteöl bryggdes inte strikt med lågsyremetoden (LoDO) eftersom jag hade gäster hemma och behövde brygga med mindre arbetsinsats. Det jag skippade var att förkoka vattnet vilket sparar mycket tid vid igångsättningen. Annars är LoDO inte så mycket jobbigare eller tidskrävande än traditionell hembryggning men har jag inte satt timer på bryggvattnet så känns det trist att vänta. Receptet var det inga konstigheter med, 50% vete, 4% karamellmalt (av två sorter för att rensa lite och för att Caramunich ger lite mer färg än endast Carahell) och resten Barke Pils. Jag skippade Carafa denna gång för att få en ljusare och lite mer vårig veteöl likt Weihenstephaner. På hösten och vintern tycker jag att Franziskaner känns mer tilltalande färgmässigt. 12,26 kg malt såg väldigt lite ut i den jäshink jag maler till och jag antar att det är den skallösa veten som sjunker ihop lättare än vad korn gör. Jag har aldrig lagt märke till det tidigare konstigt nog. Jag bryggde lite starkare denna gång och jag uppskattar att alkoholhalten landat kring 5,6-5,7% ABV. Detta för att få lite mer schvung i smakerna då jag tyckt några av mina senaste veteöl varit snudd på lite tunna.

Efter som jag var lite stressad (och lite lat) så programmerade jag inte om hela Braumeisterns mäskprogram för att addera en ferualsyrarast på 44°C utan istället mäskade jag in på 42°C och när 44°C nåtts tryckte jag på paus och väntade i 20 minuter. Sen tryckte jag continue och Braumeistern fortfsatte sitt mäskprogram. Ferualsyrarasten gynnas av högre pH och egentligen ska man därför avvakta med mjölksyra tills efter den rasten men jag har märkt att mjölksyran inte blandar sig homogent i mäsken utan omrörning och eftersom jag fyller upp med vatten ovanför maltröret blir en extra omrörning efter 20 minuter kanske blaskig. Därför åker mjölksyran i direkt. Däremot har jag börjar justera pH på två ställen i min bryggprocess. För ligger jag lite högre än tidigare, 5,4-5,3, för att gynna Betaamylase-aktiviteten. Även utbytet av humle i koket är bättre med lite högre pH. När 10 minuter återstår av koket justerar jag pH:t till ca 5,1 för att främja koagulering av proteiner och öka ölets hållbarhet. Lite mer jobb men kanske ytterligare lite bättre öl, vem vet…

Jag har målat bryggerigolvet och av en slump blev det på årsdagen av min första målning. Det tog ungefär 15 minuter och förbrukade väldigt lite färg så jag har ingen ursäkt till för varför det inte skett tidigare.

Även om jag inte förkokade vattnet och därför hade ca 8 ppm löst syre i vattnet så tillsatte jag lite syrereducerare ändå, allt är bättre än inget.

27 liter mald malt.

Mäskpaddeln som jag fortfarande är nöjd med.

Nedsänkning av malten i maltröret.

Utan förkokt vatten flöt en hel del fler maltskal än sist.

Jag rör om genom att snurra mäskrodret, inte vispa omkring. Detta för att störa ytan så lite som möjligt. Det krävs två händer och inte som på bilden men jag måste ju ha en hand ledig till kameran.

Jag testade med lite mer omfattande omrörning och ja, OG:t blev lite högre men även mängden skum.

Påfyllning ovanför muttern.

Flytande mashcap (mäskbasker?)

Ferualsyrapausen.

MäskpH

”Continue” efter pausen/rasten och klättring till första betaamylasrasten.

En smackpack 3068 ihop med en kreusenskördad slurry från förra gången.

Efter mäskprogrammet har nivån höjts några centimeter. Vattnet på mashcap:en är kondens från huvan som droppar ner när jag lyfter på locket.

Jodtest för att dubbelkolla att stärkelsekonverteringen är helt färdig.

Det svarta i vörten visar på att det fanns lite stärkelse kvar.

En kvart senare var det färdigt.

Vattenvärmning till lakning. Jag bryggde inget extra denna gång utan ville bara samla lite vört till framtida förkulturer.

Mäskprogrammet helt färdigt och dags att lyfta ur maltröret.

Maltröret passar perfekt i Patina 36-kastrullen för avdropp/sköljning.

Justering av pH när 10 minuter av koket återstod.

Kylning efter kok.

Mashcap:en flyter mycket bättre än sist med lite justeringar på kylspiralen men kanske att jag borde smeka-till den ett uns till.

Kafferast i väntan på kylningen.

Jag jäste i min stora jästank denna gång då jag har möjlighet att styra temperaturen genom att byta rum. Denna bjässe går tyvärr inte in i något av mina kylskåp tyvärr.

Lindhs Wießbier 27 (Ljus veteöl av sydtysk typ)

Kokvolym: 60.70 l Batchsize: 56.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.052 SG FG: 1.012 SG ABV: 5.2 % IBU: 17.8 IBUs EBC: 10.0 EBC Color Water Prep Amt Name Type # %/IBU 68.00 l !Lindhs LoDO-water Water 1 – 20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 2 – 12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3 – 5.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 4 – 2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 5 – Mash Ingredients Amt Name Type # %/IBU 6.13 kg Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3.9 EBC) Grain 6 50.0 % 5.64 kg Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 7 46.0 % 0.30 kg Caramunich I (Weyermann) (100.5 EBC) Grain 8 2.4 % 0.20 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 9 1.6 % Boil Ingredients Amt Name Type # %/IBU 30 g Hallertau Magnum [11.00 %] – Boil 60.0 min Hop 10 14.5 IBUs 70 g Hallertau Magnum [3.00 %] – Boil 10.0 min Hop 11 3.3 IBUs 10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 12 – Fermentation Ingredients Amt Name Type # %/IBU 2.0 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 13 – Total humle: 100 g Total malt: 12.26 kg Mash Steps Name Description Step Temperature Step Time Mash in Add 68.20 l of water and heat to 60.0 C over 0 min 60.0 C 0 min Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 3 min 62.0 C 20 min Beta2 Heat to 64.0 C over 3 min 64.0 C 20 min Beta 3 Heat to 67.0 C over 5 min 67.0 C 20 min Alpha-Amylase Heat to 73.0 C over 9 min 73.0 C 30 min Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min If steeping, remove grains, and prepare to boil wort