Skansenbryggarna 2017 Reunion

Precis som förra året hölls återträffen för Skansenbryggarna i Bagarmossen i den Twin Peaks-inspirerade samlingslokalen. Vårt lag var representerade av mig, Jonas och Daniel eftersom gästspelaren Malin var bokad på annat tyvärr.
Ölet vi bryggde på Skansen och tävlade med var en Strong ale vilket är en ölstil mellan apa och ipa, dvs. mycket humle och lite högre alkoholhalt. Dale’s pale ale är den mest kommersiellt kända ölen i denna stil och det var min version av det receptet (som även återfinns i boken) vi bryggde.
Eftersom vi bryggde första julmarknadshelgen i slutet av november hade vårt öl sin peak någonstans runt nyår. Vid tävlingen var det fortfarande väldigt rensmakande och kristallblankt men den humlebomb den levererade vid nyår var nedtonad. En fin maltighet hade istället kommit fram men ölet drog lite åt det beska hållet från att det tidigare fanns en fruktighet som balanserade det. Trots att vårt bidrag förvarats i 0c fram till tävling hade humlesmaken med andra ord flytt stan…
Att det överhuvudtaget blir drickbar öl med utrustningen vi använder på Skansen är fantastiskt. Vi värmer vatten (som vi burit från andra sidan Skansen) över öppen eld och sköljer ur träbaljan vi ska mäska i så den inte ska läcka som ett såll. Sen trär vi juteväv (julklapps-säck) i baljan och fyller med vatten och malt. Eftersom vi visar mäsken för besökare en massa gånger så tappar vi mycket i temperatur, det är ju minusgrader ute och blåsigt på Skansenberget. Därför måste vi fylla på med kokande vatten hela tiden. Recirkuleringen (vorlauf) och avtappning till kok-kitteln styrs genom ett hål med en pinne i, inga tappkranar här inte! Koket sker över öppen eld vilken är svår att styra till lagom kokintensitet. Samtidigt ska vi prata med besökare och skänka ut lättöl. Inte optimala förhållanden för ölet men väldigt roligt för oss och för besökarna.
Efter vinsten förra året och med en så pass rensmakande öl att tävla med i år (all Skansenöl brukar smaka mer eller mindre rök) trodde vi att vi skulle ha bra chanser i tävlingen och även om många tog ett stort glas av vår öl till maten räckte det inte riktigt denna gång utan vi slutade på en fjärdeplats med en knapp poäng efter trean. Vann gjorde en god suröl som var bryggd året dessförinnan, eftersom en surisjäsning inte hinner bli färdig på sex veckor. Till nästa Skansenbryggning ska vi kanske anpassa val av ölsort till vilken slot vi får eftersom vi, likt surölet, inte hamnade rätt i jäsning/lagring för en humlestinn öl bryggd med maximal syreexponering vilket Skansen bjuder på. Återträffen var som alltid mycket trevlig med trevliga och intressanta diskussioner och mycket god mat. Vi laddar redan för en ny omgång ”känner du Lotta min vän”…

Vårt bidrag

Min enkla snabblösning för att kunna ha en tappkran istället för picninckranen.