Min sista bryggning – Pils

Så var det dags för min allra sista ölbryggning. Inte för all framtid såklart utan sista för 2017. Kort summerat har året 2017 varit intensivt både med jobbet, familjen, huset och såklart bokskrivandet. Bryggandet och bloggandet har fått stå tillbaka lite men jag hoppas kunna få fart på det till 2018 igen. Bokskrivandet är verkligen inne i sitt slutskede med korrekturläsning, bildredigering och mindre kompletteringar så helt färdigt för tryck är den om bara några veckor. Jag börjar bli väldigt nöjd med den och hoppas ni ska gilla den! Jag visste att det skulle vara mycket jobb med att skriva en bok då jag skrivit D-uppsats tidigare men detta var ändå tuffare än jag kunnat ana. Skillnaden mot då är såklart familj, hus och heltidsjobb som tar upp all vaken tid. Tänk vad tid man hade till förfogande under studietiden ändå?
Boken släpps som jag tidigare sagt i handeln och på nätet (Adlibris, Bokus, Hembryggarbutikerna) den 3:e April, består av 128 sidor i hård pärm och kostar runt 165 kr. Jag kommer troligtvis ha en del böcker signerade (och osignerade för den som vill) till försäljning via bloggen och kanske på någon ölträff (SM ligger nära till hands) men detaljer kring det får jag återkomma till när jag vet mer exakt hur jag gå tillväga.

Tillbaka till bryggningen
Föga chockerande var det dags att brygga en tysk pilsner igen. Det har gått åt en del öl under ledigheten så det var en självklarhet att maximera bryggverket och laka med full mängd. För mig innebar det denna bryggning 68 liter mäskvatten, 18 liter lakvatten vilket resulterade i 75 liter till jäsning inkl lite förkultursvolym. Receptet är snarlikt det som kommer i boken (vilket gör att jag inte går in på detaljer här på bloggen) men en förändring som blev var att jag hade i Viennamalt vilket å ena sidan inte passar sig superbra men heller inte gör så stor skillnad. Anledningen var väldigt enkel, den påsen var öppen och jag hade blivit bestulen på min sax jag har i bryggeriet. Snabba beslut med andra ord (jag kunde gått upp och hämtat en sax eller en kniv men jag gjorde inte det pga tidsbrist). Jag krossade malten helt torr i min trevalsade kross vilket ger ett superbra resultat med merparten hela skal och en del endast halverade. Kärnorna blir delade i 4-5 delar och jag har inställt på 0,8 mm just nu. Jag kan förbättra krosskvalitén ytterligare lite med förfuktning men om det faktiskt blir någon smakskillnad är jag inte så övertygad om men volymen malten tar upp ökar en hel del. Jag går igenom allt detta i detalj i boken sen (md exempelbilder osv). 13.0 kg malt totalt denna gång och med min krossning är det nära max vad som går att få i på ett smidigt sätt. Jag har haft 14 kg i någon gång men då måste man först börja med normalmängden vätska, fylla i malt som rörs om, tappa ut lite vätska så mer malt får plats och sedan återföra vätskan. Inte superjobbigt men heller inte så smidigt. 14-15 kg kan med fördel röras om i mitten av mäskprogrammet genom att pausa bryggverket, ta bort de övre filtrena och (ja ni hänger med) röra om. Det kommer troligtvis ge 2-3 °Ö extra med lite tur.

Inmäskning och pH
Jag fyllde på Braumeistern med kallvatten och mäskade in vid ca 14 °C för att kunna återgå till andra sysslor jag behövde ta hand om. Med lite hjälp från Humlegården lyckades jag till sist få ordning på min Milwaukee PH55 pH-mätare som inte ville kalibrera sig ordentligt sist. Genom att ställa elektroden i vinäger en timme, försiktigt torka av glasbubblans yta med en tops och sedan låta den stå i två timmar i pH 7.0 så gick den plötsligt att kalibrera utan svårigheter. Jag antar att detta är första nedräkningen på elektrodens liv men att kunna förlänga hållbarheten ett tag är både ekonomiskt vettigt men även att kunna snabbt (nåja) få igång mätaren utan att behöva vänta på en ersättnings-elektrod via posten. PH:t hamnade lite i överkant mot beräknat då jag helt enkelt tog min standard mängd mjölksyra utan att tänka på att denna bryggning var större än vanligt och att jag bytt en mörkare maltsort mot en ljusare. Med en skvätt mjölksyra ytterligare hamnade jag på 5,4 (mätt vid 25 °C) även om det tog tid för all vätska att blanda sig när maltröret var så fullt.

Lakningen
När mäskprogrammet var färdigt 2,5 timmar senare lyfte jag maltröret till stödpinnen och mätte SG i vörten till 1.050. Sen lakade jag med drygt 18 liter 78-gradigt vatten i ett antal omgångar. Jag vågade inte ställa upp lakvattenkastrullen på min Elfa-hylla vilket jag gjort några gånger tidigare. Eftersom jag inte satt upp hyllan vet jag heller inte hur väl den sitter uppe så jag måste säkra upp den på något sätt innan jag fortsätter med varmt vatten på hög höjd. Istället flyttade jag lakvattnet med min 4-literskanna vilket går smidigt men kräver handpåläggning i flera omgångar. Efter lakningen hade jag samlat en kokvolym på 78 liter vilket min doppvärmare på 3200 watt tillsammans med Braumeisterns 3200 watt fick värma upp till kok. Med all den vätskan i bryggverket (som rymmer 84,5 liter) var det inget snack om jag skulle skumma av eller inte. Skummet skulle garanterat ha gett mig massor av städning!

Koket och whirlpool
Eftersom detta var en pilsner åt det nordtyska hållet hade jag i en hel del humle. Så efter att jag kokat klart och gjort en halvtimmes hopstand på 80 °C kylde jag vidare vörten innan jag gjorde en whirlpool som fick stå en halvtimme och sedimentera. Antingen snurrade jag för lite eller så hade jag för mycket humle för inte heller denna gång blev det någon vidare fin kona. Jag lyckades ändå få ut 61 liter fin vört till två jäshinkar (41+20) innan jag avbröt och istället hällde resterande vört genom en saftsil. Åtta liter extra vört fanns kvar i humlen och druven men istället för att lägga den i frysen (där jag redan har fyra liter vört) så fick den lite torrjäst som experiment. Original Gravity hamnade på 1.049 precis enligt plan och de två huvudjäshinkarna hamnade på 10 °C jäsning med ordentlig aktivitet i jäsröret efter ett dygn.

Lite svårt att se på den här bilden men jag har gjort rent Braumeistern med lite lut. Den blev som ny! Maximal kontakttid som rekommenderas av tillverkaren är 10 minuter för att pumparna inte ska ta stryk och det krävs skyddsglasögon, handskar och gärna förkläde med så starka kemikalier så slarva in med säkerheten!

Inmäskningsvolymen

Min pH-mätare som är back in business! Fast inte just på denna bilden såklart…

I samband med en fotografering till boken behövde jag möblera om lite i bryggeriet och även om jag haft liknande innan så kändes detta ändå lite nytt och fräscht. Jag har lyckats skrämma liv i min gamla iMac som enbart används som extern skärm men det ger mig ett trevligt utrymme att jobba med bilder på avskiljt. Även högtalarna har kommit tillbaka upp i taket men jag har inte hunnit ordna med sladdarna ännu.

Lakning ovanpå gallret från IKEA.

Påväg mot kok.

Dags för avskummning innan en olycka sker! 6400 watt och skum är en dålig kombination.

Bittergiva med Magnum.

Hopstand med pumparna igång vilket ger bättre utbyte av humlen men sätter gärna igen impellrarna.

Kylning med monsterkylaren.

Kylningen klar (med pumpar på). Dags för whirlpool och sedimentering.

Vörten en halvtimme senare.

Kristallklar vört påväg mot nya äventyr.

Min misslyckade whirlpoolkon.

Överbliven vört, druv och humlerester.

Jag borde ha kokar BIAB-påsen och använt istället för saftsilen för volymen som all den humlen tar upp kräver tömning av saftsilen tre gånger!

Efter bryggningen testade jag att ha Marks Kegwasher-pumpen i bryggverket och det fungerade väldigt bra förutom att en massa rengöringsvätska sprutade ut. Problemet är såklart sladden till pumpen som gör att locket inte ligger tätt på. Jag testade även med huvan och dra sladden den vägen och sätta igen hålet (med en plastmugg) men det var inte heller optimalt. Jag ska labba mer fast med vatten istället för PBW vid tillfälle.

Förutom att ställa ner kegwashern i den större 60-litershinken (sladdproblemet igen) så går det använda en murbrukshink och köra med istället. Grymt bra rengöring utan några repande svampar eller annat mekaniskt slitage.