Felsmaksprovning

Inom ölbryggning kan vi som bryggare ställas inför en rad mer eller mindre goda felsmaker men det tar ganska lång tid att lära sig identifiera alla eftersom vissa kan vara svåra att känna igen och det kan ta lång tid att utsättas för alla på. För att lära känna dessa smaker på ett lite snabbare och mer kontrollerat sätt kan man köpa ett felsmakningskit som t.ex. från Aroxa; ”Beer Uno Kit”. I kittet ingår tio ampuller man blandar ner i varsin neutral öl och blandar lite försiktigt. Kittet har 10 (fel)smaker, så som diacetyl, oxiderat, Dimethyl Sulfid (DMS/kokta grönsaker) med fler. Vi samlades ett gäng hemma hos hembryggarmästare Jonas och provsmakade oss igenom den ena hemskheten efter den andra, dock med en fantastisk middag och finöl som avslutning. De flesta smakerna var såklart hemska men två av smakerna uppskattades dock av mig, nämligen 4-vinyl-guaicol (kryddnejlika) och isoamyl acetat (banan) eftersom de är välkomna i sydtysk veteöl. Alla smaker i kittet skulle vara väl accentuerade och svåra att missa vid dess höga koncentration men några var betydligt lättare att känna än andra. Vi hade turen att avsluta med felsmaken ”jordkällare/korkskada” som knappt gick att smutta på. Det var som att få på käften ordentligt, vilken jävla snuskbomb! Diacetylen däremot var mer välavvägd och i mängd som går att finna i kommersiella öl som Pilsner Urquell eller Baron Trenck. Järn som smakade blod var riktigt oangenäm.
Kittet kostar förvisso en slant (99 pund) men räcker gott och väl till 8-10 personer så att gå ihop ett gäng, provsmaka och diskutera smakerna är en stark rekommendation. Styrkan på ampullerna var något ojämn som sagt men i övrigt rekommenderar jag den vetgiriga att testa Aroxa Beer Uno Kit. Jag lärde mig identifiera ytterligare ett gäng felsmaker och att verkligen lära mig särskilja de från en del andra felsmaker som ofta går hand i hand. Att göra en perfekt öl med enbart en felsmak och som inte har tydlig smakprofil i övrigt är nämligen ganska svårt. Ruttna ägg, blod och kokt majs, ja det är grejer det!

En grainfather fick stå för delar av middagen, nämligen sous vide på revben. Vansinnigt gott såklart.

Tydliga färgkoder gör det lätt att ta rätt.

Alla felsmaker har ett tydligt informationsblad med beskrivning av det kemiska ämnet, dess smak, möjliga smaker att förväxla med och den kemiska strukturen.

Åhh, en liten avstickare i form av en något gammal ”stor stark”.

Något gammal kanske är en underdrift. 27 år och garanterat den äldsta öl jag druckit men smaken var det inget fel på. Ähh nu ljuger jag såklart. Det smakade rävgift och faan och hans moster, det fattar väl alla? Den var dock förvånadsvärt ljus ändå. Jag har sett oxiderade burkar som varit några år gamla som sett sju resor värre ut.