Ella och Humlerensaren2

Någon bättre dag att inviga bryggeriet på än dagen för 500-års-jubileet av Reinhetsgebot finns nog inte för en tyskbryggare som jag. Tanken var självklart att brygga en tysk öl dagen till ära men DHL fick inte tummen ur med min leverans från Humlegården så jag fick inte mina ingredienser till tänkta öl. Därför fick jag panikskaffa lite malt och jäst hos närmsta LHBS och sen blev det rockad på receptet; en rejäl humlebomb för att tömma frysen. Bryggeriet är fortfarande nedpackat i lådor och i totalt kaos men mitt under dagens bryggning åkte jag iväg och köpte en diskbänk som jag ska ha som bryggarbänk/avlastningsbord. Jag har en liten diskho som jag kan diska i under bryggningen så att dra in vatten och avlopp till nya bänken får bli lite senare. Jag har även skaffat två rejäla bokhyllor där jag ska ha plastlådor med utrustning så det finns en plan!

För er som känner er rostiga på de tyska renhetslagarna är denna film en bra start:

Recepten
Eftersom jag ändå skulle bomba ölet med 600 gram humle så tänkte jag att jag lika gärna kunde använda upp så mycket malt som möjligt. Därför fick maltinventariet bestämma maltnotan: 7,3kg pilsnermalt, 3,6 kg vetemalt och 0,44 kg Caraamber. Det blir som en india pale ale med lite extra vetekrisp med len munkänsla och förhoppningsvis extra mycket humlesmak. Någon Hopfenweize blir det dock inte då jag använt vanlig neutral alejäst och för lite vetemalt. Jag hoppas på en humleintensiv men lättdrucken grillarbärs jag kan pimpla i väntan på att lite mer ordentligt bryggda öl får mogna.
Detta var en splitbatch med en teknik jag inte använt innan nämligen att man separerar batcherna under själva koket. Med några minuter kvar så tappade jag försiktigt ut 1/3 (20l) till en stor kastrull som fick en rejäl dos humle; sidosatsen (bra ordval?) provade jag en ny humlesort som har samma namn som min dotter Ella. Den fick även 100g Citra och torrjästen BRY97. Storsatsen på 40l som stannade kvar i Braumeistern fick 200g Centennial, 100g Mosaic och 100g Columbus mest för att de påsarna var äldst i frysen (jag skäms över åldern). Jag exporterar inte receptet från Beersmith denna gång eftersom det inte var någon större tanke bakom upplägget ändå.
Om styrningen av malt och humle var något slupartat så var vattnet desto mer upstyrt. Jag har efter många tester av olika excelkalkylatorer, hemsidor och Beersmiths inbyggda saltkalkylator kommit fram till att John Palmers excel nog är den jag tycker bäst om. Här är vatten före, mängd tillsatta salter och erhållet bryggvatten (liqour) efteråt:

Vattenprofil Nykvarn 21e mars ´16, (mg/l eller ppm)
Ca 21
Mg 4.2
Na 19
So4 30
Cl 15
Hco3 79
CaCO3 96,4
PH 8.2
4.0 dH

Salttillsatser
15g CaCL2
5g MgSO4
10 ml Lactol (Palmers excel tyckte 15ml men jag tog 10ml först och det visade sig räcka)
Önskat mäskpH: 5,32
Uppmätt pH: 5,3 vid ca 20c

Erhållet bryggvatten (mg/l eller ppm)
Ca 76 (varav 95 i mäsken)
Mg 10 (13 i mäsken)
Na 19
So4 56 (65 i mäsken)
Cl 112 (114 i mäsken)
Hco3 79 (alk)
CaCO3 96,4
Klorid/SulfatRatio 1,99 (över 1.3 ger ökad maltighet)

FilterdiscoUnder hösten och vintern när jag inte kunde brygga så ofta på grund av litet kök så passade jag istället på att uppgradera lite utrustning, kanske inte de mest nödvändiga uppgraderingarna men vad ska man ta sig till när bryggabstinensen slår till? Jag köpte iallafall nya filterdiskar till Braumeistern istället för de tunna som följer med. Speidels diskar är ver 2 där den första faktiskt var i tyg men jag tycker ändå att de medföljande diskarna var svårdiskade (göteborgshumor?) och även vassa i kanterna. De nya från BacBrewing är betydligt stabilare och inte flätade av fin ståltråd utan mer åt borrade-i-plåt-hållet. De är även några mm större än original så man slipper rymmande skalbitar längs sidorna. Efter att ha bryggt med dom så måste jag säga att det är en tydlig förbättring i handhavande/disk men jag tvivlar på att det ger någon som helst förbättring på själva ölets smak. Nice men inte need.

Draining valveBraumeister 50, som klarar att brygga upp till 75l, är en ganska stor och otymplig pjäs på 85l. Det märks framförallt när den ska diskas och för att underlätta det har jag installerat ett avlopp/utlopp via ena pumpkopplingen, ett så kallat Draining Valve. Det är en T-koppling direkt efter pumpens anslutning och gör det möjligt att ha en kulkoppling med en slang dragen till närmsta avlopp eller hink. När man bryggt klart och tappat sin öl så öppnar man kranen undertill och spolar rent Braumeistern på plats. Den fungerade förträffligt bra men installationen av den var så extremt knölig att jag avråder starkt till att göra denna modifikation. Det var otroligt svårt att få isär pumphuset från ordinarie vinklade koppling eftersom de är ihoplimmade. Jag fick baka delarna i ugnen på 200c för att kunna dra isär dom, med trasiga händer som följd. Att sen få alla delar på plats med de extremt små marginalerna och med exakt mängd gängtejp tog två hela eftermiddagar. Helt tätt från läckage har jag dessutom ännu inte fått det i ärlighetens namn. Trots denna varning tvivlar jag på att jag avskräckt alla från att låta bli detta bygge så om ni ändå ger er på det så finns det info om hur men gör på Braumeisters.net där ni får alla delar beskrivna och ni kan eventuellt få support om ni inte får ihop Braumeistern igen efteråt. Med andra ord får ni reda ut både inköp och installation utan min hjälp eftersom jag som sagt starkt avråder från installationen!
Alla delar i BSP och köpta från Ebay.

Jag försökte med trädgådsslang att leda smutsvattnet de 5 metrarna till avloppet men fallet räckte inte. Fick bära hink istället…

Bryggmetod
Nu är det omtag för utvärdering av bryggmetoder med Braumeistern. Jag har tidigare testat olika lakmängder och totalvolymer för att sedan gå över till Overnight Mash (vilket jag avråder från pga brandrisken) och FullVolymsmäskning (FVNS). Denna gång gjorde jag en storbatch på tre Corneliusfat dvs 60 liter efter kok och gjorde en mäskning + lakning hyffsat traditionellt. Jag mäskade in med mina 55 liter och en bit in i mäskningen fyllde jag på med lite av de 20 litrarna lakvatten för att få upp höjden på kringliggande mäskvatten. Detta för att minimera HSA som en del tycker är en myt men som jag tar på visst allvar, framförallt efter en tysk bryggrapport jag läste och på inrådan av Stefan ”Mohawk Brewing” Gustavsson. Vad andra hembryggartester kommit fram till är jag medveten om men inte så intresserad av…

Bryggningen som sådan
Ibland blir jag imponerad över effektiviteten med min Braumeister. Denna bryggning landade på mellan 91% och 95% beroende på om jag ska lita på den kalibrerade refraktometern eller den kalibrerade hydrometern. Oavsett vilken som visar rätt så är det riktigt bra siffror och jag slutade på mellan 7 till 9ö över min gissade vörtstyrka baserat på 80% brygghuseffektivitet. Själva mäskeffektiviteten uppmätte jag till 97.6% vilket är riktigt maxat även det. Nu ligger det absolut inget likhetstecken mellan hög effektivitet och god smak, det ska man komma ihåg. Det är snarare så att det kan vara tvärt om. Hög effektivitet innebär ju mindre malt per liter öl och mindre malt ger mindre maltsmak. Jag brukar tjata om att det är ett stabilt värde som är det viktiga och det står jag fast vid. Mitt riktmärke är mellan 75%-80% brygghuseffektivitet om jag tar hand om hyffsat mycket av vörten mot slutet av humle- och druvsepareringen. Är jag lat och låter skräpet sedimentera (och att jag häller en del vört i avloppet) så sjunker såklart brygghuseffektiviteten medan mäskeffektiviteten är konstant. Det finns ett sätt att sätta upp Beersmith så att den visa mäskeffektivitet som ”Measured Efficiency” om man ofta brygger välhumlat varvat med låghumlat och tycker brygghuseffektiviteten spretar väldigt beroende på ölsort. Det handlar såklart om att humlen suger upp en hel del vört och om man inte pressar ut den vörten så blir siffrorna dessvärre missvisande i programmet. Genom att nolla ”loss to Trub and Chiller” under ”Equipment Profile” så tas inte de värdena hänsyn till och mäsk- blir lika med brygghuseffektivitet.

Plus och minus för dagen
+Filterdiskarna fungerade klockrent.
+Hög effektivitet
+Prickade pH spot on
+Underbart med disk på plats!
-Min nya krankombination saknade gängtejp och läckte så jag fick i panik byta mot den gamla kranen medan det fanns varmt vatten i Braumeistern. Det gick med nöd och näppe!
-Svårt med avledning av ånga när delarna inte passade in under takhöjden
-På tok för dåligt med avlastningsytor vilket kommer avhjälpas med min diskbänk.
-Hussysslor och barnpassning störde delar av bryggdagen

Sammanfattning
Jag är nöjd med min första bryggdag i nya huset och nya bryggeriet. Det känns otroligt skönt att äntligen vara tillbaka i sadeln. Jag hade en helt annan plan för bryggdagen inklusive recept och test av mer ny utrustning men det är väl egentligen ingen större brådska med de sakerna. Så jag får väl chilla ner lite helt enkelt…

Provsmakning
Kommer om några veckor…

Kvarn för maltkrossning

Kinavågen lirar fortfarande perfekt.

Min nya kran som jag ska sätta gängtejp på.

Originalkranen som det egentligen inte är något fel på förutom flödeshastigheten. Liten och kompakt som tusan.

Sista bilden med skyddsfilmen på, tog bort den nyss…

Före start av mäskning. Jag har gummilisten enbart runt övre stora filtret för att undvika skal som smiter längs kanterna men jag tror det är onödigt nu med nya fiterdiskarna.

Mäskstart

Nivån mellan rör och omgivande mäskvätska när jag fyllt upp med extra vatten.

Äntligen en diskbänk med avlopp i bryggeriet! Vattenkranen är något spartansk dock…

pH-mätning

Den klara och fina vörten vid mashout.

Kylskåpsgallret får jobba vid lakning när jag gör 60-liters-batcher.

Det var lite för mycket att montera med FastFerment för att jag skulle hinna före denna bryggdag var slut så det får bli till nästa bryggning. Söt liten pjäs det där!

Kok med distans under huvan för att hålla kokintensiteten på en nivå lägre än ni kunde se i slutet på införfilm.

Dom ser plastiga ut gardenakopplingarna men det är aluminium och rejäl kvalité.

Torrjäst för smidighetens skull. Anledningen till de två olikäa jäststammarna (US05 t.v. och BRY-97 t.h.) var att Vårby Vin bara hade 1st BRY och jag ville ha 3 påsar. Mina två mätglas i pyrex har jag micrat med 1dl vatten i 3 min och sedan låtit svalna till ca 25c (mätte aldrig temperaturen i ärlighetens namn utan rock’n’rollade skiten).

OG-mätning på 1.055

Gött att bara kunna låta allt ligga framme och torka istället för som tidigare att grejerna låg i vägen i köket.

Min nya bryggbänk jag ska ordna ställning till. Skönt me rejäla avlastningsytor som klarar tuffa tag.

Provsmakning av Ella – IPA, 5.9%

Färg och utseende G
Lätt disig gyllene öl med högt fluffigt offwhiteskum som lämnar ycker rester på glaset.

Arom G
Mycket kraftig humlearom åt mogen tropisk frukt. Medel jordgubbar, liljor, grapefrukt, sommaräng, lite mjölk och ett uns gräddkola (ej diacetyl). En låg maltdoft finns i bakgrunden. Något jolmig och tvär beska i endnoten.

Beska IG, för hög
Kraftig ovh vass. Hänger kvar länge både framtill och bak på tungan

Alkohol G
Lätt alkohol som inte tar för sig.

Smak och eftersmak G
Smaken är fruktig och besk med mycket tropiska frukter, ananas och grapefrukt. En del citronskal.
Stor och krämig munkänsla och låg restsötma.

Balans IG
Delvis balanserad åt det beska hållet.

Kolsyrenivå G
Högt kolsyrad för stilen men fullt godkänd.

Teknisk kvalite G
Välbryggd utan felsmaker eller köldgrumling.

Summerat omdöme
44-50 Excellent, 35-43 Mkt bra, 28-34 Godkänd, 20-27 Ej typriktig, Under 20p Problematisk
25p, Ej typriktig

Övriga kommentarer och råd
Beskan är för rivig på en i övrigt fruktintsnsiv IPA. För stilen finns något för lite karamell vilket öven det drar ner poängen lite.

Lindhs kommentar
Okej, jag tog i lite för hårt med sena humlegivor helt enkelt. Humlesmak och arom blev det så det räckte och blev över men det blev för mycket beska. I övrigt är ölen mycket god men jag borde avvaktat med minst hälften av humlen till under 80c på hopstanden för att minska beskan. Kompisar som smakat den tycker dock den är väldigt god men jag är extremt kritisk mot mina egna alster.
Ella som humlesort får godkänt med dess kraftiga fruktinslag som kompletterar Citrans någon endimensionella smak.

Provsmakning av Humlerensaren IPA, 5.9%

Färg och utseende G
Gyllene öl som är blank med hög, krämig vit skumkrona som ligger som ett lock genom hela glaset.

Arom G
Doften är kraftigt humlig med grape, lätt kåda, uns av karamell och medelhög citron.

Beska G
Stor och burdus beska som är lång men ganska mjuk i kanterna.

Alkohol G
Lätt alkohol som inte tar för sig. I svagaste laget.

Smak och eftersmak G
Smaken är även den kraftigt humledominerad med generisk humlesmak, något grön och gräsig maskrosig humle,

Balans IG
Balansen slår över mot beskan. Alkoholen klarar inte av att väga upp och karamellighet saknas för stilen.
Eftersmaken är humledominerad. Låg restsötma och medelstor kropp.

Kolsyrenivå G
Lagom med kolsyra för stilen. Mjuk.

Teknisk kvalité G
Välbryggd utan felsmaker.

Summerat omdöme (44-50 Excellent, 35-43 Mkt bra, 28-34 Godkänd, 20-27 Ej typriktig, Under 20p Problematisk)
25p Ej typriktig.

Kommentar
Trots en betydande alkoholhalt är beskan dominerande på ett sätt som jag tycker är obalanserat. Något tvär beska drar ner betyget en del. Icke stiltypisk men god och ganska lättdrucken trots allt.

Lindhs kommentar
Det är det här som är problemet med hopstands, det är svårt över 80c att förutse hur mycket beska humlen kommer bidra med och Beersmiths uträkningar är väldigt approximativa. I detta fall blev det något för mycket beska och även om ölen är helt okej så är det inte någon av mina bästa. Lagom till beskan avtagigt med lagringen så har även humlesmaken blivit något dämpad i aromen.