Brewer Profile fortsätter till Enköping, Kesudden Garagebryggeri och bryggaren Micke Eklund. Alla bilder på Micke och hans bryggeri är (c) Micke Eklund och provsmakningsbilderna är mina.
Berätta vem du är
Jag heter Micke Eklund och är en 43-årig IT-konsult från Enköping med fru och två barn. Vi bor i en villa lite utanför Enköping där halva garaget dedikerats till ölbryggning.
Teknikintresset har varit med sedan barnsben men med för lite fritid är det kul att kunna fokusera på specifika områden, som till exempel ölbryggning, där det ges utrymme för lite nörderi!
När började du brygga öl och varför?
När vi hade after work och andra tillställningar på jobbet var det några kollegor som ofta hade med sig ”krånglig och svår” öl som IPA och annat. Jag satt tryggt med mina Mariestad eller Staropramen och en skål jordnötter men dom envisades med att jag skulle prova och så småningom trillade poletten ned och jag blev intresserad av hantverksöl. Efter Stockholm Beer festival 2013 beslutade jag mig för att prova att brygga öl hemma och beställde en Plastis på 29 liter från MaltMagnus och några hinkar att jäsa i och det var precis så roligt som jag hade förväntat mig! Jag har alla anteckningar från mina bryggningar i en blogg och det är minst sagt underhållande att gå tillbaka och läsa om dom första batcherna jag bryggde! Redan efter 4-5 bryggningar beställde jag en Braumeister 20 liter från Humlegården och en hel del annat i utrustningsväg vilket lyfte både intresset och mina öl ett par snäpp. Jag har försökt mig på en Camurri under en period och har nu landat i en Braumeister 50 liter som jag trivs utmärkt med! Anledningen till uppgraderingen till 50 liter var främst att kunna brygga dryga två fat till ”mästerskap”, bryggträffar och liknande.
Ganska snart efter att jag försökt mig på bryggning första gången snubblade jag över Jamil Zainasheff, John Palmer, Brülosopher och dom andra på nätet och hittade deras poddar och böcker. Eftersom jag pendlar dryga tre timmar om dagen har jag mycket tid att lyssna och läsa på forum och bloggar vilket verkligen har utvecklat mitt bryggande och mina kunskaper i ämnet, även om man samtidigt blir mer och mer ödmjuk inför det kolossala berg av information som finns där ute. Förutom att vara en stor kunskapskälla är ju poddarna från till exempel The Brewing Network också mycket inspirerande, man känner direkt för att åka hem och brygga en likadan öl själv!
Jag har drygt 50 batcher under bältet vid det här laget. Det är ju relativt få om man ser till många rutinerade bryggare därute men jag försöker verkligen komplettera mina erfarenheter med läsning och podcasts. Egentligen har jag aldrig fått några professionella omdömen om mina öl men tycker själv att jag har utvecklats en hel del på de dryga två år jag har hållit på. Nu har jag ju äntligen tagit mig i kragen och skickat iväg några lager och en stout (som jag visserligen inte var helt nöjd med) för utvärdering hos SHBF (och herr Lindh själv). Målsättningen är att vara med i SM nästa år när det förhoppningsvis blir lite kortare resväg att släpa ölfat och utrustning än till Malmö! Kanske skickar jag in några flaskor till domartävlingen i år, om jag får till något bra under vårkanten vill säga.
Hur ofta brygger du?
Första året bryggde jag ungefär varannan vecka, sedan fick vi tillökning i familjen med en liten dotter så nu har jag fått gå ner till knappt en bryggning i månaden för att hinna med familjelivet. Det är ju inte bara själva bryggdagen som tar tid, man ska ju underhålla och pyssla om sina alster under några veckor också. Att utveckla och modifiera utrustningen tar också tid som jag tyvärr inte har just nu, vilket i sin tur, bland annat, har lämnat min jäskyl med ett stort hål i dörren där jag skulle montera en sjutumsskärm som skulle visa info från min BrewPi!
Vad brygger du helst för öl?
God öl! Roligast att brygga är nog imperial stout eftersom det är så mycket av allt! Det brukar bli rejält med både hot- och cold break och doften är häftig! Åtgången av imperial stout är inte så hög dock så i början var det IPA som gällde och på senare tid har det blivit mycket lager. Generellt har jag bryggt ganska klassiska, smakmässigt enkla, välhumlade öltyper. Själv dricker jag än så länge mest IPA men när man visar garaget för vänner och bekanta är det ju ofta lagerölen som går åt. Jag håller mig alltid med minst ett fat stout i kylen dock!
Vad har du för bryggutrustning?
Det finns många olika områden inom ölbryggning man kan snöa in på och min tyngdpunkt har hamnat på bryggprocessen och prylarna! Jag är teknikintresserad och vill gärna prova alla nyheter jag läser om i bloggar och forum och se hur dom kan effektivisera min process och helst förkorta min bryggdag (fast inte på bekostnad av kvalitéten). Just nu är jag nöjd med min uppsättning:
Braumeister 50 liter (år 2015) – brygg-olle, kort maltrör, rostfri huva, wifi, tak-vinsch, lakvattenkärl med timer och termostat
Chugger pump -> plattvärmeväxlare (eller kylspiral) -> termometer -> syresten -> jäskärl
Ombyggt kylskåp med BrewPi och en 70 liters Camurri konisk jästank
Egentligen har jag använt kylspiral hela tiden men plattvärmeväxlaren är under utvärdering eftersom den kortar ner bryggdagen.
Hur ser din drömbryggutrustning ut om skulle börja om?
Jag har faktiskt nått ganska nära min drömutrustning på den här nivån av bryggning. Det jag skulle vilja byta ut är väl jästanken, som i dagsläget inte är möjlig att trycksätta till mer än max 0,2 bar men det är den enda jag hittat (på över 60 liter) som passar i ett vanligt kylskåp. I övrigt har jag uppdaterat och adderat utrustningen under två års tid och fått till en rigg som är riktigt kompetent känner jag. Visst drömmer man om ett större (fritids)bryggeri med typ en Braumeister 500 och möjlighet till försäljning i ett litet ”tap-room” men det finns det verkligen inte tid till i dagsläget.
Kan du berätta om din bryggmetod?
Jag brygger i en 50 liters Spiedel Braumeister. Från början köpte jag det för att få kontinuitet i mina bryggningar och lämna mindre åt slumpen. Nu är jag dessutom väldigt nöjd med att det tar lite plats, presterar fantastiskt fin vört och är lätt att rengöra och underhålla.
Jag är inte extremt noggrann med decilitrar och OG men försöker ändå ha koll på mina inställningar i Beersmith och jag ”slösar” lite med vört och färdig öl för att slippa gnida ur de där sista grumliga litrarna.
Här kan jag skriva hur mycket som helst men för att hålla det relativt kortfattat så går en vanlig (?) bryggning på 40-60 liter till så här:
Förkultur enligt MrMalty (www.mrmalty.com) i en eller två e-kolvar med magnetomrörare.
Tar ut 70 liter (eller det som behövs) vatten via ett billigt reverse osmosis filter som tar bort 95% av alla mineraler och orenheter i mitt väldigt hårda vatten (i mörka öl kör jag kranvatten direkt).
Krossar malten i en Monster Mill 3-valsare. Försöker köra så fintkrossat som möjligt utan att det strular.
Kör ofta en Overnight mash (mäskar in kallt på kvällen och låter Braumeistern gå hela natten). Oftast bara ett steg + utmäskning 75 grader.
Vattenbehandlar enligt Beersmith utifrån olika profiler jag hittat på nätet.
Sätter 25 liter lakvatten på 75 grader med en timer som startar kl 7 på morgonen.
När jag kommer ner i garaget runt 8.30 vinschar jag upp maltkorgen och sköljer igenom malten med lakvattnet tills jag har fått ut förväntad mängd vört/gravity samtidigt som jag startar koket.
Kör ut dravet till rådjuren och städar.
Mäter upp och tillsätter humle-pellets, protafloc och jästnäring enligt recept.
Cirkulerar först PWB sedan kokande vört genom pump, plattvärmeväxlare, slangar, inline diffusionssten osv.
Låter hot-break och humle sedimentera och skickar sedan vörten till jästanken via plattvärmeväxlare och syresättning med diffusionssten.
Pitchar jästen och kör igång ett jäsprogram i BrewPi.
Städning och rengöring av utrustning (vilket jag alltid gör så fort det blir en minut över).
Efter avslutad jäsning tappar jag på Cornelius-fat, kallkraschar med gelatin och kolsyrar.
Done! Brukar ta ca 6 timmar, exklusive kross och inmäskning, om det inte är något särskilt moment som behöver mer tid, typ långkok eller whirlpool-humling.
Var brygger du någonstans och trivs du där?
Jag har gjort i ordning ett ganska bra, men trångt, utrymme i garaget där jag kan hålla till med alla prylar, brygga, dricka öl och spela hög musik! Bekvämligheter som golvbrunn och varmvatten gör att det är enkelt hålla rent. Jag dricker inte när jag brygger, förutom om det är några nyfikna kompisar på besök för att lära sig, men garaget ståtar med en fyrakranars keezer! Hade jag haft plats för gräsklippare, stegar och vinterdäck någon annanstans hade jag gjort i ordning en liten hörna med soffa och dart-tavla också men det får bli i nästa garage.
Vad är tanken bakom dina öl?
Från början var det att bevisa för mig själv att jag kunde göra nästan lika bra öl som gick att köpa på bolaget. Nu när jag tycker det målet är nått och passerat (om man räknar dom ”vanliga” ölen alltså jag slår ju knappast eliten på fingrarna) är det väl att visa mina vänner att hembrygd öl är så mycket mer än något man behöver pina i sig för att bli packad. Jag jagar inte ofta tunga och komplexa smaker utan försöker få fram enkla, rena och fräscha öl som man vill dricka flera stora klunkar av direkt. Viktigast är att jag själv gillar ölen men nog jagar jag erkännanden från omgivningen också! Jag har aldrig bryggt exakt samma recept två gånger, det är alldeles för svårt att låta bli att pilla lite i receptet, men det är ju så man lär sig.
Vilken öl du gjort är du mest stolt över och varför just den?
Jag bryggde en stout som höll riktigt hög klass och i min egen (ganska självkritiska) smak var bättre än dom kommersiella stouts jag druckit. Jag bryggde en nästan lika lyckad version som placerade sig på en andraplats i Enköpings egna ”hembryggarmästerskap” (endast folkets val) med över 1000 besökare vilket ju var kul. Sedan dess har jag gjort två tyvärr (relativt) misslyckade försök på (nästan) samma recept 🙂
Vilken är din kommersiella favoritöl och vad gillar du med den?
Svårt att säga EN bara… Jag har vid enstaka tillfällen smakat exklusivare IPA som har varit helt otroligt goda men om man med favorit menar vilka öl jag alltid har hemma och dricker ofta så har jag ramlat in i ett fack med ”karamelliga” (D)IPA där jag gärna, i all enkelhet, dricker typ Lagunitas Maximus och Oppigårds Thurbo DIPA. Jag är inte så avancerad i min analys varför jag gillar dessa öl utan tycker bara att dom är väldigt goda! För två år sedan låg jag betydligt lägre i alkoholhalt på husölen men jag har sakta höjt den nivån… Ska man följa den allmäna trenden är det väl snart dags att gå ner under 5% alkohol och sen hoppa på surölen men just nu känns det avlägset 🙂 En annan sak jag har märkt med kommersiella hantverksöl är att dom ibland ändrar smak och karaktär i olika batchar och/eller årgångar vilket gör att vissa tidigare favoriter till stor besvikelse ramlat ner från prispallen. Man ska väl heller inte underskatta den egna palettens utveckling över tiden.
Jag brukar alltid beställa några svenska nyheter när det är lanseringar på bolaget och ibland hittar man ju ett guldkorn! Till exempel så har ju Brewski presenteterat några riktigt goda öl i Feber-serien och All-In Brewing brukar inte göra mig besviken heller.
Vad vill du förbättra med din bryggmetod?
Det tog mig ganska lång tid att bli nöjd med min process och få allt att stämma. Nu när jag tycker att det sitter som det ska är det egentligen bara utjäsningen som jag ofta blir besviken på. Jag har sällan kommit ner i dom FG som stått i recepten utan oftast landat 4-5 pinnar upp. Sen är jag som småbarnsförälder som pendlar till jobbet ständigt på jakt efter tid så att förkorta bryggdagen står alltid på listan över förbättringsområden. Personligen behöver jag också jobba mer med min smak- och doftpalett och att kunna identifiera olika felsmaker. Framöver hoppas jag också våga testa lite nya jästsorter.
Har du några tips eller trix till andra bryggare?
Om man ska försöka sig på några mer praktiska tips så har jag ett råd till nybörjare och det är att ha tålamod. När det står i boken att ölet är klart att dricka på 5-6 veckor så brukar det löna sig att vänta, framför allt om man har tagit en del chansningar och genvägar som man ju ofta gör som nybörjare. Låt ölet vara ifred i jäshinken 3 veckor är mitt tips. Sen tror jag att temperatursvängningar är värre för jäsningen än hög temperatur. Så ställ inte jäshinken i sovrummet där tempen är 6-7 grader varmare när solen tittar fram än under natten, oavsett om medeltempen är 17 eller 22 grader. Förutom att jästen inte gillar det kommer din jäshink att suga in luft från rummet varja gång temperaturen går ner, i varje fall när jäsningen börjat avta (svårt att inte bli för detaljerad här). Sist men inte minst KEEP IT SIMPLE! Undvik avancerade recept tills du fått kläm på vad som är vad!
Sen har jag litet tips för er mer egna fat. Jag använder en luftpistol med en grå kolsyrekoppling till kompressorn i garaget för att spara på kolsyran när jag rengör mina slangar, tappkranar, beergun, corneliusfat osv. Köp en ”PET-adapter” så ni kan ha rengöring och desinficering i vanliga läskflaskor för att spola ur slangar och tappkranar, dessutom kan man sätta en på trädgårdsslangen om man vill spola vatten i slangar och rör. När jag tvättar faten har jag en ”jumper-slang” från utgången på ena fatet till ingången på det andra. Man fyller det första fatet med PBW och några liter varmvatten, låter dra ett tag och trycksätter med kompressorn (jag vänder även faten upp och ner en stund efter det). Öppna tryckventilen på det andra fatet och låt vätskan flöda över så har du gjort rent utgång och ingång på samma gång, stigarrören kan annars vara lite knepiga att få rena på insidan. Jumperslangar är för övrigt bra att ha i andra lägen också (typ om tappning efter gelatin och kallkrasch om man ska ta med fatet hemifrån).
Kan du berätta om något misstag du gjort som hembryggare?
Jag har nog gjort dom flesta vanliga misstagen… I början tyckte jag att det var lite larvig med så specifika gradangivelser i recepten och för jäsningen så där gick mycket fel. När jag går tillbaka och läser mina bryggloggar så är mycket helt galet men alla mina bryggningar har gått till jäsning och fat och även om några har vaskats har alla varit hyggligt drickbara. Ska jag nämna något specifikt men knappast märkvärdigt så pluggade jag igen en Better Bottle med en IPA alldeles för tidigt och lämnade den i rumstemperatur i någon vecka. Pluggen sköt nog ur redan första dygnet och sedan blev det någon slags farmhouse-ale av den! Helt ok om man gillar den där bondgårdsdoften, men det gör inte jag!
Har du någon favoritjäst?
Jag vill inte vara tråkig men WLP001 är ju bra… Sen tyckte jag det var trevligt att använda WLP090 också men den är ju ganska lik WLP001. WLP001 passar mig bra eftersom den pallar lite högre alkohol och inte ger så mycket estrar, jag gillar ju som sagt ”rena” öl bäst. På lagersidan har jag använt WLP833 German Bock ganska mycket men vet inte om jag tycker den är bäst, jag ska försöka utvärdera lite andra sorter under våren. Jag har inte lyckats så bra med torrjäst, även om det knappast var jästens fel, och nu när min förkulturprocess funkar så bra så kör jag vidare med flytande jäst.
Hur jäser du?
I början stod jäskärlen framför elementet i garaget men efter några bryggningar fick jag tag på en gratis frysbox på facebook som jag byggde om med en STC-1000. Det var ett stort steg i att förbättra ölen och kontinuiteten i jäsningen. Nu har jag uppgraderat till en Camurri jästank som säkert går att jäsa 75 liter i. Jäsningen sker i ett kylskåp jag hittade på Blocket och byggde om med en BrewPi som jag är sjukt nöjd med! Jag vet inte om det blir bättre öl än med frysboxen och STC1000 men det är lite snyggare och roligare 🙂 Jäskärlet har jag byggt om lite också för att få in i kylskåpet. Dessutom har jag satt i en ”thermowell”, eller dykrör som väl är den svenska översättningen, för att hålla exakt temperatur och det funkar ruggigt bra. Värmekälla är en 200w växthusvärmare i all enkelhet. Jäskärlet är egentligen inte tänkt att vara trycksatt men jag har ersatt vattenlåset med en vanlig kulkoppling till ett corneliusfat och det går att få till 0,2 bar som bäst. Poängen är mest att hålla ett övertryck när jäsningen avtar för att inte riskera att få in vildjäst och att jag faktiskt kan fylla på med kolsyra under kallkraschen där man annars riskerar att suga in allt möjligt oönskat som far runt i kylskåp och garage!
Det sägs också att jäsning under tryck medför vissa positiva effekter som möjlighet att jäsa lite varmare utan att öka mängden biprodukter och såklart att man ”behåller” den humlearomen i ölet som annars bubblar ut genom vattenlåset, vilket bara stämmer delvis eftersom man ju måste släppa på trycket vid en viss gräns för att inte kärlet ska explodera (plus att jästen inte fixar hur högt tryck som helst). Jag har provat att jäsa i vanliga corneliusfat också med utmärkt resultat men man kan ju aldrig veta hur bra det hade blivit i en hink från Jula heller 🙂 Brülosopher har gjort vissa experiment runt detta och hans slutsats är att det inte spelar någon roll för oss hembryggare i alla fall.
Vilka ovanliga ölrecept har du bryggt?
Ajajaj, jag är lite tråkig på den här punkten! Jag har faktiskt aldrig gjort något särskilt exotiskt… Jag gör mest enklare grejor och vill fortfarande bli bättre på det! Blåbärsmuffinschokladbjörnbärsvaniljvingummisuröl får vänta 🙂
Vad blir nästa öl du brygger?
Nu håller jag precis på att ladda för årets ”Enköpingsmästerskap” som går av stapeln i slutet på maj. För att ha ett bidrag till varje klass blir det blir en stout, en IPA och en lager (hör och häpna) 🙂 Stouten blir receptmässigt ganska lika den jag kom tvåa med förra året (fast med något tillägg som honungsmalt eller hasselnötter eller något sådant) medan IPA:n och lager:n får bli något helt nytt!
Garage kesudden – Citra cascade lager, 6%
Halmgul öl som är lätt disig. Den har ett högt fluffigt och vitt skum som är mycket hållbart och stabilt. Skummet lämnar en del rester längs glaskanterna och avslutar som ett lock ovanpå ytan.
Doften är kraftigt citrusbetonad med frisk citrondoft och inslag av finare men något diskretare mogen apelsin.
Smaken är stor och voluminös med ungefär lika delar citron som apelsin. Viss maltighet finns som stöd till citrusen och vetemalten ger en viss men ändå betydande munkänsla. Lätt adstringens skönjas.
Den har en hög och tydlig beska som är lång och något kantig. Upplevelsen av beskan tilltar med varmare öl.
Alkoholen är väl integrerad i helheten och god. Den tar inte överhand utan get bara bra stöd till den låga restsötman, med andra ord har ölet en bra balans mellan alkohol och restsötma där enbart beskan tar överhand.
Stickig kolsyra på mycket hög nivå. ”Spritsig”.
Den lämnar en något kladdig och oljig eftersmak i munnen.
Hög teknisk kvalité på såväl bryggning som jäsning. Förutom viss adstringens detekteras inga övriga felsmaker.
Kommentar
En snygg och välbryggd modern ljus lager som är helt i min stil. Kanske att den drar mer åt en india pale lager även om det är utanför ramen för shbfs typdefinitioner men vad gör det när ölet är gott? Stora friska smaker och fräsch humle gör den väldigt lättdrucken och härligt somrig. Något överkolsyrad vilket gör att den fyller munnen lite mycket, det tar då tid för smakerna att hitta tungan och det blir en överväldigande första upplevelse. Det egentligen enda besvärande draget är tyvärr beskan som är något tvär och påtvingande. Kanske lite mindre sulfathalt i vattnet skulle ge en något mjukare beska eller helt enkelt en mindre bittergiva. Eller är det kanske något för mycket torrhumling som gett den lätta adstringensen i form av tanniner?
Betyg? Mycket bra.
Kullalyckans lager, lättsam lager
Bärnstensfärgad öl med högt, fint skum. Mycket bra genomskinlighet utan något störande dis ända tills sista centilitrarna från flaskan åker ner i glaset. Fluffigt skum av mycket hög hållbarhet. Skummet består mestadels av små bubblor, lite moussigt.
Frisk maltdoft på hög nivå med viss syrlighet i bakgrunden. Lätt och elegant gräddighet från maltsötman vilket upplevs som nymald pilsnermalt. Stor humledoft som är örtig med med vissa små inslag av tvål. Mycket lätta men ändock tydliga fruktestrar går att skönja när ölet värms.
Smaken är påtagligt humlefrisk med en tydlig gräddighet från malten även här. Dock något tvär och vass humlesmak.
Hög kolsyra som är stickig och vass. Ölet har medelstor kropp och medelstor munkänsla.
Tydlig men låg beska som är välavvägd och medellång.
Bra balans mellan sötma och beska.
Välbryggd utan några felsmaker från bryggning eller jäsning.
Kommentar
Stor och fyllig lager som drar åt exporthållet fast utan den torra, gipsiga delen. Väl bryggd och väljäst som sagt och det är alltid spännande med närodlad humle! Vad var det egentligen för sort? Lite Fuggles-aktig på något sätt? Något tung restsötma avslutar den annars väldigt goda lagern. Trevlig!
Snömannen stout – En lite för sliskig stout? 10.4% abv
Mörkt rödbrun, nästan svart öl med för stilen mycket fluffigt, högt, beigebrunt färgat, stabilt skum.
Doften består av stor kakao, medel lakrits och tydlig rostad malt. En hel del fruktiga estrar skönjas från jäsningen, mestadels åt russinhållet.
Kraftigt maltig med betydande inslag av rostad malt i symbios med mindre toner av bränd malt. Medelstor nivå av kaffe, russin och lite choklad. Tydlig men lättsam vanilj. Ingen tydlig humlesmak alls. Inslag av sherry och madeira när den blir varmare.
Hög beska som är mjuk och elegant fast lång.
Stor restsötma och enorm kropp. Har en kladdig munkänsla.
Kraftigt sting i alkoholen som är mycket värmande, främst bak i munnen.
Mjuk kolsyra på medel nivå.
Välbryggd med hög teknisk kvalité utan felsmaker.
Kommentar
En kraftfull och väldigt smakrik Imperial Stout som lämnar stort avtryck. I den tuffare delen av skalan men ändå fortfarande lättdrucken. Fina och rena smaker avlöser varandra och enda tipset är något lägre restsötma.
Mycket god!
Halmgul och snudd på blank med mycket högt fluffigt skum, små bubblor och lång hållbarhet.
Doften domineras av stor citrus åt det runda mjuka hållet, citronfräsch ja men inte citronvass. I bakgrunden finns en diskret och lätt tallbarrighet som stöd. En lätt fräsch maltighet finns att skönja. Lite gräddig malt dyker upp när den blir varmare.
Smaken är lent maltig åt det söta hållet utan att vara gräddig. Humle på hög nivå finns med främst stor citrus. Ganska tung humleeftersmak.
Restsötma på en medellåg nivå och en behaglig beska runt 25 ibu ger tillsammans med en fyllig kropp en trevlig munkänsla.
Kolsyran på medelnivå är len och lättsam.
Något kladdig eftersmak.
Kommentarer
Det här var en spännande öl att jäsa mer än att brygga. Jag fick förlita mig helt på omgivande temperatur på lägenhetens oisolerade gemensamma vindsutrymme och precis när det blev dags för diacetylrast dök temperaturen där uppe från 8c till 3c så det var i sista sekund jag han ta ner hinken för temphöjning, flytt till fat och torrhumling. Jag jäste denna i en jäshink i ett avstängt kylskåp i vindsutrymmet så viss isolerande effekt bör ha gett jästempen någon grad skjuts, kanske 10c första veckan?
Ölet är fräscht med absolut noll felsmaker. Färgen är i det ljusare spannet av vad jag vill att dessa öl ska ha men helt klart väl godkänt. Övriga utseendet med blankhet är hyffsat brilliant trots det extremt svaga diset från torrhumlingen. Skum, kropp och beska är perfekt i balans med restsötma och maltighet. Alkoholhalten är även den mitt i prick på 4.8%, grym hinkabilitet. Den är dssutom fylligare och mjukare än de kommersiella varianterna som storbryggerierna månglar ut (Brutal t.ex.). Jag kan inte hitta något annat litet fel än den något kladdiga humleoljaeftersmaken som torrhumlingen bidragit med, något jag ogillar. Ölet har hållit sig riktigt välhumlat på fat i flertalet veckor så hanteringen är jag också nöjd med, noll oxidering av humle. Vad jag ska förbättra till nästa gång vet jag faktiskt inte, det här är en riktigt bra öl, men jag är ändå inte blåst av stolen. Troligtvis är det att jag gjort några väldigt snarlika öl tidigare och de här extra procenten finlir ger inte någon överraskande effekt. Kanske är det något i den svagt söta doften som stör, det som doftar lite Gott&Blandat.
För några år sedan gav erfarna bryggare tipset till nybryggare att högre mäsktemperatur kommer ge ett högre FG och därmed ett sötare öl. På senare tid har hembryggningsbloggare som Brülosophy försökt bevisa motsatsen, dvs att hög mäsktemperatur inte alls ger ett sötare öl eftersom det enbart är dextriner som blir skillnaden mellan en beta- och en alfaamylaserast. Sanning är att det inte riktigt är så enkelt, inte åt något håll.
The contribution of unfermentable sugars from enzymatic and caramel malts can be increased by mashing at a higher temperature (i.e. 158°F) where the beta amylase enzyme is deactivated. Without this enzyme, the alpha amylase can only produce large sugars (including dextrins) from the starches and the wort is not as fermentable. The result is a higher final gravity and more body. Saxat från John Palmer – How to brew, Increasing the body.
Notera ”including dextrins”, dvs det är inte enbart maltos och dextriner som blir kvar efter en alfamaylase-rast. Dock är en mäsk väldigt komplex där många aktiviteter sker samtidigt. Att bara höja temperaturen några grader från 66c kommer fortfarande ge enzymatisk aktivitet från både beta- och alfaamylase i viss utsträckning. Att en temperatur denaturerar en enzym är inget som sker unisont i hela mäsken på en sekund utan det tar ett tag. Dessutom är det många mäskar som inte har samma temperatur genom hela mäsken, sker det fortfarande konvertering av betaamylase längs väggarna i mäskkärlet när alfaamylasen är mest aktiv i mitten? Skulle en komplett denaturering av betaamylase ske vid 71c på en sekund hade single infusion mash varit en väldigt dålig mäskmetod.
Ska man göra ett extremt experiment på denna effekt är ett spännande tillvägagångssätt följande; destillerat vatten och 100% pilsnermalt på 60c jämfört med 71c i två timmar samt att dessa stegas oerhört snabbt till 78c för komplett denaturering av enzymerna. Ingen humling och minimalt med proteiner i slutprodukten. Men ett sånt test skulle ge en ganska ointressant konklusion eftersom det ger ett osmakligt öl, ingen brygger ju på det sättet och därför blir slutsatserna irrelevanta för brygggare men inte forskare.
Som vi ser av denna tabell så är det inte vid en exakt temperatur som respektive enzym jobbar utan mer ett spann. Och de olika spannen glider genom varandra vilket komplicerar testar av betaamylase jämfört med alfaamylase.
Restsötma
Begreppet restsötma kommer ur hur mycket socker det finns kvar i vörten när den jäst klart. Final Gravity eller FG. Ordet sötma i restsötma är något felaktigt eftersom det är sockerarter som det syftar på, inte sötma som är en beskrivning på hur tungan uppfattar en smak. Restsötma på engelska är residual sugars och inte residual sweetness. När det kommer till vin är dessa dock samma eftersom det bara finns väldigt enkla sockerarter från druvsocker kvar tills vinet jäst ut helt. ”Upplevd sötma” är alltså en betydligt bättre term för sötma när det gäller öl eftersom vört består av så många sorters socker (maltos, glukos, maltotrios, dextriner m.fl.). Olika sockerarter bidrar med olika mängd upplevd sötma och så komplexa sockerarter som dextriner ger ingen sötma värd att tala om. Däremot ger både dextriner och även proteiner kropp och fyllighet till öl och ökning av dessa kommer ge en upplevd högre sötma. En större kropp ger nämligen upplevelsen av lägre beska och lägre beska innebär en högre upplevd sötma. Ett tunt öl med liten kropp kommer accentuera beskan och därför uppfattas detta som torrare dvs. mindre sött. Alla dessa smakupplevelser är i sig helt skilda från FG eller ”restsötma”. Något som däremot definitivt ger mer sötma är en jäststamm som inte jäser ut sockerarter så bra, karamellmalter, salter som KalciumKlorid, vissa alkoholer men även färsk malt som kan ge en gräddig sötma. Dessa är enklare att styra för att få mer sötma i ett öl än att bara höja mäsktemperaturen.
På grund av denna förvirring finns det så många skilda svar på om högre FG ger sötare öl eller om det är högre mäsktemp som ger sötare öl. Bägge kan vara sanna men bägge kan även vara falska. Och såfort man har i lite karamellmalter i en maltnota så blir testet skevt. Beska upplevs som sagt olika beroende på ölets kropp vilket ger att ett öl med få komplexa sockerarter och få dextriner kommer ge en upplevd lägre sötma medan ett öl med få komplexa sockerarter och mycket dextriner kommer upplevas sötare eftersom beskan delvis pareras av dextrinerna, samma gäller även med mängden proteiner.
FAQ
Upplevs ett öl med högt FG alltid som sött? Nej, inte alltid men det kan göra det.
Kan ett öl med lågt FG upplevas som sött? Absolut ja, men det är vanligare att det inte upplevs som sött.
Är ett öl som mäskats vid hög temperatur sött? Ibland, det beror på mängden komplexa sockerarter.
Har ett öl med högt FG kvar någon form av socker i sig? Ja alltid.
Om mitt öl är för torrt, räcker det med att höja mäsktemperaturen? Kanske men inte alltid. Det är lättare att komplettera med karamellmalter ”högre” än carapils/dextrinmalt.
Kommer ett fylligare öl uppfattas som sötare? För det mesta ja.
Ger högre mäsktemperatur ett sötare öl? Läs denna artikel en gång till…
Halmgul och kraftigt disig öl med väldigt hög skumkrona. Skummet har bra stabilitet och lämnar mycket rester på glaset.
Doften domineras av medelstarka fenoler i form av kryddnejlika och något mer återhållna estrar som manifesteras som banantoner. En lätt ton av fruktkaka typ päron finns i bakgrunden. Mycket små inslag av högre alkoholer och aceton.
Smaken är väldigt vetedominant med fräsch pilsnermalt som stöd. En bra maltighet lämnar över stafettpinnen till en örtig kryddnejlikaton ihop med lätt banansötma. Väl utjäst och med en diskret beska som balanserar.
Ganska stor kropp som ger en fyllig munkänsla. En lätt kladdig känsla finns kvar i eftersmaken.
Låga till obefintliga humleinslag. Lite jolmig eftersmak.
Kommentar
Den här veteölen blev för ljus trots att receptet är identiskt med min förra veteöl. Detta beror såklart på att jag bryggt den med annan utrustning på lägre effekt och dessutom kortare koktid. Den har fina kryddnejlikatoner men det finns utrymme att öka dessa något. Bananestrarna är dessutom för låga för min smak. Den okontrollerbara mängden jäst och ostyrda jästemperaturen gör att jag inte kan härleda orsaken djupare än så tyvärr. Att det var större jästmängd och/eller piggare jäst än förra gången märktes tydligt på den totala avsaknaden av svaveltoner från jäsningen, både under jästiden och första lagringsveckan på fat. Trots svaga inslag av jäststress blev ändå denna veteöl väldigt drickbar och jag njuter av den dagligen. I början kunde jag kyla fatet på balkongen men sen kom Bore och slog på -17c så nu dricks den tyvärr rumstempererad. Jag räknar ner dagarna tills flytten och mitt nya bryggeri!
Jag heter Jonas Andersson, född 1977 och kommer från en håla vid namn Torshälla stax utanför Eskilstuna där både familjehem och sommarstuga är beläget. Flyttade till Stockholm 1997 strax efter militärtjänsten och jag arbetar som brandskyddskoordinator åt Stockholmstad. Jag har alltid varit intresserad av att skapa, och då gärna från grunden och så tidstroget som möjligt. Jag snöade in på vikingatiden som ung och har länge sytt medeltida kläder samt gjort läderhantverk på ren hobbynivå. I samband med det väcktes även lusten för fermenterade drycker och först ut var så klart mjöd som jag gjort sedan 2002 och fortfarande gör till och från beroende på tillgång av bra råvaror. Mjöd är en dryck som jag gärna ser få mer status och kanske även får ta plats som egna grenar i SM i Hembryggning i framtiden. Öl började jag ”testa”, jag vill inte använda ordet brygga, 2004 och det var två-tre färdiga kit. Jag har faktiskt en brun petflaska kvar av en stout. Sen tog det inte lång tid innan jag gick över till helmalt, kylväska med tappkran och hemmagjord bazookascreen som sedan byttes ut mot en ordentlig silplåtsbotten. Kokade i början 8-12L batcher i en 15L kastrull och kylde i isvattenbad. Jag gick snabbt över till en egenbyggd kopparkylspiral av spirorör och den används faktiskt fortfarande av en hembryggare i Mostaberg om jag inte har fel. Åren gick och böcker lästes i ämnet. Kom sedan över en 21L kittel samt en PVV som känat mig troget i många år och som jag fortfarande använder när jag håller utbildningar i hur man brygger gott öl hemma.
Jag har länge bryggt i köket men för ett antal år sedan gick jag delvs över till en 50L Patina-kastrull som jag pimpat en del med några extra funktioner. Den använder jag utomhus med gasolbrännare (Blichmann burner) men jag har faktiskt gått tillbaka till kylspiral från plattvärmeväxlare även om kylspiralen uppgraderats med en whirlpoolkylartillsats. Förr bryggde jag ca tre gånger i månaden men numera blir det bara en till två gånger i månaden pga tidsbrist och att jag kompletterar ölbryggning med mjöd- och vintillverkning. Föutom öl, mjöd och vin gör jag även egen vinäger sedan länge med en vinägermoder från min frus föräldrar i Frankrike. Vinägermodern delar jag med mig hjärtligt till folk som vill testa. Odlat humle har jag även gjort i 5-6 år men med klimatet i Södermanland kommer man inte så långt vad gäller alfasyror och extrema latehop humle men det är en rolig hobby. Även där har jag länge delat med mig av plantor och rhizomer till intresserade. Utöver det så hjälper jag en lokal hembryggarbutik med allt inom fermenterade drycker. Där annordnar vi ibland träffar för hembryggare inom alla kunskapsvivåer för att ställa sina frågor och även ta med sina bryggder så vi kan prova och kanske ge lite feedback. Ibland kör vi träffar med väldigt kort varsel där vi tar upp en bryggares teknik och hur den gör sitt öl, vi diskuterar teknik och förbättringspotential eller varför ett visst moment skapar en viss felsmak och hur vi kan rätta till det osv.
I dagsläget har jag två bryggverk som jag oftast brygger på. Ett som gör 14-16L och ett som gör upp till 40l men tekniken är densamma. Jag mäskar, lakar och kokar i samma gryta, har en HLT som det alltid finns varmvatten i samt ett sekundärt uppsamlingskärl för vört så primärkärlet kan städas ur innan kok. Det lilla bryggverket används faktiskt offtast då det fungerar ypperligt i nästan vilket kök som helst och det är det som används till de utbildningar jag håller i. Det större bryggverket använder jag när jag ska bulkbrygga öl inför ett event eller bara gör en stil som har stor ”hinkabilitet”. En favorit är då är steem beer, 80% pale ale malt och en mix av ljus crystal och biscuit malt för resten, endast Nothern Brewer humle och California commonjäst som får jäsa i ca 16 grader.
2006 hittade jag The brewing network (http://www.thebrewingnetwork.com/) och deras podcasts förändrade hela mitt bryggtänk. Jag testar hellre nya stilar och recept än att göra samma öl om och om igen. Jag gillar öl och gillar att para dom med t.ex. mat, ost eller efterätt så jag har ofta minst 4-6 ale och någon lager samt någon suröl (pseudolambic) eller 100% brett öl till hands. Eftersom jag nuförtiden gör både öl, mjöd och vin, använder ale, lager, vinjäst samt brett, anväver, lacto samt pedio i variation så står det en hel del små 5L och 10L damejeanner lite överallt hemma med olika kominationer av malt med frukt, malt med honung, honung med frukt, druvkonsentrat med frukt, ja ni förstår nog.
Tanken bakom större delen av mina öl är just hinkabillitet. Jag gillar rena enkla smaker där man kan hitta varje del för sig, men misströsta icke käre bryggbröder, även jag gör extremhumlat och låg-ABV, ja ni förstår nog, allt för konsten.
Min prioritet inom fermenterade drycker är alltid sanitet, sanitet, sanitet. Rätt mängd pigg jäst och kontollerad jästemp tycker jag är viktigt. Har man bara dom två sakerna så är t.ex. recept sekundärt. Jag går dock alltid ”all in” i samtliga aspekter inom bryggning, må det vara tid, temp, biologi, fysik eller kemi. Allt är viktigt om man vill göra så bra man överhuvudtaget kan men nästan helt onödigt om man bara vill göra öl. En mindre bra öl är enkelt att göra; malt konverterar man lätt till socker, jästen äter sockret och alkohol blir det ju som oftast. Men det blir inte så bra som det hade kunnat bli.
Har jag tävlat inom öl? Ja jag har ställt upp i SMs domartävling 2013, 2014 och 2015. Där har det blivit medalj varje gång, något jag är otroligt stolt över. Men det tog många år att förfina recepten till något jag faktiskt kunde hoppas på medalj, men visst händer det att jag lämnar in bidrag, som jag vet inte har en chans i dagen tuffa konkurrens, bara för att få bra feedback på eventuella fenoler, estrar eller andra felsmaker som jag själv har låg känsel för att detektera men som dagens domarkår förhoppningsvis har större chans att hitta.
Vilken öl som är jag mest stolt över? Jag är inte mer stollt över något jag gjort än något annat, jag vet vad jag kan och vet vad jag minst kan förvänta mig för resultat. Sedan har man ju alltid några favoriter, som tex en Gueuze, blandad med 1, 2 och 3 årig lamic som nu har 5 eller var det 6 år på nacken, fast vem håller räkningen egentligen!?!
Kommersiell favorit: Har ingen favorit numera då jag har egengjorda alternativ som är lika bra men jag köper alltid hem udda långlagrare eller när jag ska testa någon ny stil, som nu när jag precis gjort en Tjeckisk lager, då införskaffades en del typiska för stilen så man kan finjustera sitt recept.
Jonas bryggde även på Skansens julmarknad i tidstypisk klädsel.
Favorit stil att brygga/dricka: Har ingen riktig favorit men har gärna några olika öl hemma att välja mellan beroende på situationen. Tidigt i min ölbryggartid så var Ipor favoriten men nu på senare år har jag fler stouts, milds, saisons och ”surisar” som tar upp faten.
Favoritjäst bland de flytande jästerna är London ESB, Cal common, Cal ale 001 samt för lager Munich lager. För torrjäst är den neutrala Nottingham en återkommande jäst men även Abbey eller Bell Saison fungerar med rätt recept och jästemp.
Vad vill du förbättra med nuvarande bryggmetod? Min bryggmetod är så inövad att jag gör allt på rutin numera. Jah behöver knappt någon lathund och missar SG och volym max med någon enstaka punkt så förbättring vet jag inte om det behövs.
Jag jäser på tre sätt beroende på omgivande temperatur; STC1000 reglerat kylskåp 0-12 grader, STC1000 reglerat isolerat klädskåp 5-35 grader samt tempreglerat gäst/(jäst)-rum 16-22 grader. Sedan har jag utrymmet under trappen där alla små 5L damerjanerna står som ska glömmas bort, men där regleras inte temperaturen.
Om du fick/vill byta bryggsytem, vad skulle det vara? Jag skulle, om jag hade ett större föråd/garage, vilja ha ett fullt utrustat elektriskt RIMS system från Blichmann eller likvärdigt, samt några rostfria koniska jästankar. Jag har inget behov av att brygga mer än max 30L åt gången. Då kan jag även dela upp satsen på två olika jäststammar eller mixtra med det färdiga ölet i olika fat.
Senast bryggde jag en Dekoktionsmäskad Tjeckisk lager och en dubbelbock. Just nu hemma jäser: två vin, en Shiraz samt en Tempranillo med körsbär och björnbär, en Oud Bruin samt ett antal mindre batcher med varierande microflora. Näst på tur att brygga står en klassisk dry stout, efter det står en annan semifavorit på tur, en spinoff på Pizza ports 100% Brett C Mobretta.
Andra tips att dela med mig av är att jag definitivt tycker att nybörjare ska brygga färdiga klonrecept till en början för att lära sig mängder och hur ett standard recept ser ut istället för att hitta på sina egna recept. Jag sneglar ofta på kommersiella recept men klonar aldrig till 100%. Jag brygger för min egen skull och vill då ofta ha lite annan karraktär än originalen. Jag använder sedan flera år tillbaka dataprogramet Beersmith som jag tycker är superbra. Man kan göra det så enkelt eller nördigt avancerat som man vill med det, importera färdiga recept och skala om dom till sin tänkta volym och mycket mycket mer. Beersmith har även många tekniska hjälpmedel för att räkna ut en hel del som hjälper en under bryggningen. Själv har jag ca: 200 bryggda recept sparat i Beersmith samt ett tiotal som är under utvecklig som kanske kommer att bryggas någon gång i framtiden. Det första jag skapade i Beersmith var en Northern English Brown Ale 2010.
Om jag skulle vilja börja brygga kommersiellt? Ha ha, om jag fick rätt erbjudande så varför inte? Att starta nu på egenhand från noll är inte ett alternativ just nu som jag ser det. Jag har dock en tanke som snurrat i mitt huve och det är att starta ett litet bryggeri med tillhörande bed and breakfast-del vid sommarstugan där vi även har egen jaktmark och fikevatten. Tänk er att få gå ett viltsafari där man kan få se bäver, räv, harar, rådjur, kanske en och annan älg eller vildsvin om man har tur. På kvällen brassas det käk, vilt så klart, med öl gjort runt knuten. Eller kanske en trevlig mjöd framför brasan. Det bryggeriet skulle nog satsa mest på farmhouse ales men även andra stilar som passar bra ihop med omgivningen.
Läs om Lindhs provsmakning av Jonas mjöd eller Sex and polar ice IPA
Ett problem många hembryggare i större städer har är att det är svårt att brygga öl i en mindre lägenhet och att ha en egen lokal att brygga i är dyrt. En lösning på problemet är att gå ihop ett gäng och starta bryggarkollektiv. Högbergs Bryggkollektiv på Bryggerivägen i Bromma/Stockholm är en grupp hembryggare som delar stora brygg-, klubb- och stort kylrum tillsammans. En rad ölcelebriteter som t.ex. Jessica Heidrich (S:t Eriks) har passerat Högbergs som är ett av Sveriges äldsta och mest framgångsrika hembryggarkollektiv med fler än 100 SM-medaljer sedan starten 1992. Gänget som för tillfället är 19 personer är inne på sin andra lokal som faktiskt tillhört ett större bryggeri en gång i tiden.
Jag fick möjligheten att göra ett kort studiebesök på bryggeriet i samband med vår bryggning på Skansens julmarknad eftersom en i vårt brygggäng, Mathias Brorson, är medlem i Högbergs och lät oss jäsa vår IPA i Högbergs jäskyl. Medlemmarna i kollektivet delar på utrustning och köper malt tillsammans i bulk, upp till ett ton åt gången, vilket såklart ger lite bättre priser. När man är bryggsugen är det bara att boka sin tid i kalendern och åka dit. En gång i månaden arrangeras dessutom medlemspub där man får möjlighet att smaka på varandras öl, få bryggtips, byta jäst eller bara umgås. Ett trevligt och socialt sätt att brygga på om utrymme tryter.
Mathias Brorson
En av delarna av det gemensamma bryggverket. En del medlemmar har sina egna kokkärl.
Det gemensamma maltförrådet.
I sällskapsutrymmet finns en rejäl bardisk men möjlighet att koppla in sina fat på kranarna.
Jäskylen är uppdelad i en aledel och en lagerdel.
Extra syresättning och omtappning till större jäshink.
Trötta Skansenbryggare…
Starsan i jäsröret och in i jäskammaren!
Många brygger med BeerSmith2 som hjälpmedel och den vanligaste frågan jag får om Beersmith är om jag kan dela med mig av min profil. Tyvärr är det inte riktigt så enkelt eftersom vi alla brygger olika även om vi köpt samma utrustning eller t.om. samma bryggverk vilket gör att min profil kommer ge fel värden för dig. Vi krossar malten olika grovt, har olika kokpunk pga lufttryck eller höjd över havet, har olika sorts isolering av kokkärlet, olika mängd mäskvatten etc. Därför måste alla skapa din egen profil om man vill att Beersmith ska bli mer precist i sitt sätt att gissa OG eller få rätt volymer och temperaturer. Därför vill jag dela med mig av mitt sätt att skapa en profil även om det finns bra guider gjorda av BeerSmiths grundare m.fl. på youtube.
Så här skapar du din egna BeerSmith-profil
1. Bestäm din önskade mängd öl i du vill ha i slutändan. Ska du köra fat är 19-20l en bra volym, till två fat är 38-40l lämpligt. Jag väljer 40l i detta exempel. Detta är din Bottling Volume som du inte ska/kan skriva in utan du ska börja med att skriva in din Batch Volume.
2. Batch Volume är din mängd vört du häller ner i jäshinken före jäsning och utan någon eventuell förkultur. Din Bottling Volume plus Fermenter Loss (den mängd öl du lämnar kvar på jästkakan och som blir kvar i hävert, hydrometerprov och provsmakningar) är din Batch Volume. Jag vill ha 40l och brukar lämna ca 2l i jäshinken (fermeter loss) ihop med jästkakan så jag skriver 42l som Batch Volume och 2l som Fermenter loss. Nu står det 40l som bottling volume.
3. Bestäm hur länge du ska koka, 60 minuter är vanligast men mellan 60-90m är också vanliga värden. Detta är Boil Time. Jag tar 80m i exemplet eftersom bortkok mäts i procent per timme.
4. När du testbryggt en gång och mätt noggrant antal lite för kok (preboil) och antal liter efter kok (postboil) får du din Boil Off i procent och liter. Skriv in antal liter per timme du kokar bort i Boil Off-rutan och se så procent per timme stämmer. Jag kokar bort 4l i timmen och kokar i 80 min vilket motsvarar 5.33l i Total Boil Off vilket uträknat är 7.5%/timme vilket är ganska lågt men okej. Det är viktigt med samma koklängd här, senare kan du alltid justera per recept vid behov, t.ex. för långkok av imperial stout.
5. Sist har du din effektivitet, Brewhouse Efficiency, längst upp till vänster. Detta är hur effektivt du får ner socker och vört i liter ner i jäshinken. Den vet du först när du bryggt fem-tio gånger och tagit ett medeltal av dessa tal. 75% är dock en bra siffra att börja med. Får du alltid 5ö över, testa med 80% istället. Får du oftast 5ö under så testa 65-70%. Kom ihåg att detta är brygghuseffektivitet och inte mäskeffektivitet. Hur mycket humle eller druv du får pga krossstorlek eller t.ex. vetemlt kommer påverka batchsize ordentligt här vilket är helt normalt. Det viktiga är att OG stämmer oftast eftersom volym kommer skilja 1-5l beroende på öltyp. Pilsner ger t.ex. lite mängd skräp (druv), ipa eller veteöl ger mycket humle respektive druv från proteiner vilket gör att vört blir kvar och inte hamnar i jäshinken.
6. Mash Tun Volume behöver man inte skriva in men kan vara bra för då varnar Beersmith om du skulle göra en mäsk som inte kommer rymmas i hinken/kastrullen.
7. Mash Tun weight och Mash Tun Specific Heat är värden som kommer påverka vilken temperatur som Beersmith rekommenderar till inmäskning. Väg din mäsktunna och skriv in 0.12 för metall och 0.3 för plast så är du klar med det. Påverkar inte Bryggverk men viktigt för infusionsmäskning och BIAB.
8. Har du en falskbotten som gör att du lämnar kvar vört i mäsken under kranen så skriver du detta i Lauter Tun Deadspace och kryssar i rutan under. Detta justerar du om du märker att du ständigt får några liter för lite preboil. Kör du Bryggverk eller BIAB är detta värde noll.
9. Brygger du med en Braumeister eller med Brew In a Bag (BIAB) så klicka i biab i din mäskprofil (mash profile) så stämmer grainabsorbtion bättre, dvs den mängd mäskvatten som blir kvar i mäsken och som du slänger. Detta gör man inte i denna profil utan under Mash profile.
10. Lakning med BIAB iklickat; vill du att beersmith ska dela upp ditt mäskvatten och lakvatten för BIAB kan du lägga till ett infusion step som eget laksteg i din mäskprofil, samma som steg 9 dvs inte i denna ruta.. Eller så håller du det i huvudet och mäskar du med så mycket du önskar av den totalvolym Beersmith föreslår för biab, resten lakar du med. T.ex. om Beersmith föreslår att du ska BIAB-mäska med 65l så tar du istället 55l och mäskar med och sparar 10 liter till din lakning.
Färdig!
Nu kommer Beersmith att rekommendera rätt mängd malt för rätt OG och rätt mängd vatten som håller rätt temperatur. Din Beersmithprofil kommer stämma för det mesta men troligtvis inte alltid. Så fort du börjar ändra i din bryggteknik, t.ex. mäska tjockare och laka mer eller bli bättre på att vattenbehandla, så kommer värdena ändras (främst din effektivitet i detta fall).
Skulle du göra väldigt starka öl mot vad du brukar göra så kommer effektiviten sjunka 5-10%, då ska du inte ändra i din profil utan ställ in din profil för den styrka/OG du gör mest eller i mitten av det spann du brygger mest. Jag gör mycket runt 1.050 och därför är min profil intrimmad på såna öl. Gör jag en starkare öl på t.ex. 1.070 så vet jag att jag bör ta i några procent extra malt som kompensation.
Senaste kommentarer