Brewer Profile Lars-Göran Dahlgren

Brewer Profile: Lars-Göran Dahlgren – 36 år.
Yrke: Projektledningskonsult till vardags men skriver även för c/o HOPS samt grundare av iGlaset.se

Jag började brygga 2007 efter ett besök på Cantillon. Läste How To Brew från pärm till pärm några gånger och dök sedan direkt ner i helmäskning. Ölbryggning passade bra ihop med min utbildning i kemi- och bioteknik, kändes bra att omsätta utbildningen i praktiken… Speciellt förståelsen för mikrobiologi och vikten av renlighet är ju extremt viktig när man brygger öl. Numera brygger jag så ofta jag hinner, helst varannan vecka – eftersom jag skriver hembryggningsartiklarna i c/o HOPS så gäller det ju att kvalitetssäkra recepten som jag publicerar.
Min utrustning har gått från väldigt enkel (kylväska, hink-i-hink-lakning och aluminiumkastrull på spisen) till lite mer avancerad. Malten krossas numera med en Monster Mill istället för mortel, men mäskningen sker fortfarande i samma gamla kylväska. Däremot lakar jag nuförtiden i en Blichmann Boilermaker. pH-mätaren och salt finns med vid varje bryggning och sedan ett tag tillbaka har jag börjat mäta OG med refraktometer. Kokning sker med hjälp av humlegårdens stora doppvärmare i 10-gallon boilermaker och jag kyler med en Blichmann Therminator. Primärjäsningen går i vanliga hinkar men lagringen brukar bli i Better Bottles. Ibland åker även BeerBugen fram. I princip allt utom belgisk öl kolsyras numera på fat och vid buteljering använder jag både gamla klassiska flaskfyllare eller Beergun. Ett kylskåp är beställt och det ska bli riktigt skönt att äntligen få full kontroll på jästemperaturen – vilket ju kanske är den enskilt viktigaste aspekten av hembryggning. All jäst som jag använder är alltid flytande och odlas upp med hemmabyggd magnetomrörare.

Nu, efter åtta års hembryggning känner jag att jag börjar få till min drömutrustning. Det enda som jag fortfarande saknar är en syrgastub… Sen skulle det vara bekvämt med en hot liquor tank också. Men eftersom jag brygger hemma i lägenheten på Lilla Essingen så blir det ju i princip omöjligt att bygga ihop ett mer permanent bryggverk än så här. Drömriggen är ju en tre-stegsraket med HLT – mäsk/lakkärl – kokkärl, men det får bli när jag någon gång flyttar till ett hus på landet. Med min nuvarande utrustning får jag ihop 25 liter vört utan problem på cirka sju timmar. Jag har möjlighet att göra dekoktionsmäskning om lusten så faller på, men oftast blir det en tvåstegsmäskning (försockring och utmäskning). Utbytet brukar hamna kring 75 % men rekordet är på 85 % efter en trestegsdekoktion.
Min grundtanke med alla öl som jag brygger är att de ska vara så stiltrogna som möjligt. Det finns så många olika sorters öl där ute och tills den dagen jag kan brygga en perfekt pale ale eller en helt autentisk lager så tycker jag inte det finns något syfte med att börja freestajla och brygga ekfatslagrad kokosnötsöl med mango och vanilj. Det handlar inte om att jag är superkonservativ och inte gillar utveckling, tvärt om egentligen – men jag vill känna att jag behärskar ”grundreglerna” innan jag börjar bryta mot dem. Lite som att lära sig krypa innan man går. I mitt tycke behöver inte riktigt bra öl innehålla massa exotiska ingredienser och märkvärdiga bryggtekniker – det finns så oerhört många smaker som går att skapa med bara malt, humle, jäst och vatten. En av mina största inspirationskällor är Jamil Zainascheff (som jag äntligen fick träffa i somras…) och mycket av min filosofi kommer nog från honom.
Jag har under mina år som hembryggare testat att brygga många olika ölstilar, men jag kommer på mig själv med att oftast brygga pale ale, witbier, imperial stout, saison och dubbel. Jag är extremt självkritisk mot mina öl och kanske är det orsaken till att jag hela tiden kommer tillbaka till dessa öl – när jag hittar det perfekta receptet, och framförallt, den perfekta tekniken, så kommer jag vara nöjd. Sedan jag började brygga så har jag hela tiden försökt skaffa mig mer kontroll över processen, ingenting ska lämnas åt slumpen. Det går absolut att göra fantastisk god öl med extremt enkel utrustning, men ju mer kontroll du skaffar dig över processen desto mer förutsägbart blir resultatet.
Missar? Jag bryggde en Berliner Weisse i våras och ställde den på lagring i en BetterBottle. Rummet den stod i hade nylagd parkett och tyvärr läckte kranen (mitt eget fel – jag hade inte stängt den helt efter ett FG-prov). Jag upptäckte läckan efter två dagar, men då spretade redan parketten som skidspetsar…

Favoritjäst: WLP001 är en trogen arbetshäst (som hos alla andra), men jag gillar verkligen esterprofilen i Rochefortjästen.
Tips: Läs så mycket du kan – obligatorisk läsning är How to Brew med John Palmer, men Brewing Classic Styles med Jamil Zainascheff rekommenderas varmt. Även Malt, Hops, Yeast och Water är väldigt lärorika böcker som bör finnas i varje seriös bryggares bibliotek.
Brygg samma recept många gånger, men ändra en parameter varje gång. Testa att mäska några grader varmare, eller ha lite mer karamellmalt, byt jäst osv. Det viktigaste är att variera så få parametrar som möjligt varje gång. Om du byter t.ex. jäst och mäsktemperatur samtidigt så kan det vara väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att veta varifrån förändringarna i ölen kommer från.
Det roligaste med hembryggning är att man egentligen inte har några som helst hinder för att göra världens bästa öl – det är bara din kunskap och din egen färdighet som sätter begränsningarna.
Nästa bryggning blir en ljus lager – jag har som mål att göra en helt vanlig gul öl – fast bra.

Lindhs provsmakning av Lars-Görans öl ”Cthulu Rise Again” Imperial Stout
Mörkbrun öl, 70 ebc likt coca-cola, med kraftig disighet. Mochafärgat högt skum med blandat stora och små bubblor. Lämnar sparsamt med rester på glaset men håller ett tunt skumlock genom hela provningen.
Doften domineras av rostad malt, vanilj, mjölkchoklad och ett uns av lakrits. Kanske lite nyavvriden enkvist för den finkänsliga näsan. Mycket sparsamma spår av fruktiga estrar när ölet blir varmare.
Smakmässigt är det tydliga, mörka maltsmaker som inleder kraftfullt. Kaffebönor tar över och vanilj avslutar. En tydlig sötma håller sig kvar i munnen samtidigt som alkoholen, på uppskattningsvis 9%, expanderar. Ger känslan av de där chokladgodisromflaskorna man åt som barn. Eventuellt lite träig humle på låg nivå men annars sparsamt humlad. En diskret fruktighet framträder först när ölet ökat i temperatur. Eftersmaken känns lite kaffesumpig och beskan på runt 40 ibu samsas med att ge en bestående smakupplevelse.
Munkänslan är kladdig och aningens viskos men den för stilen höga kolsyrehalten lättar upp helhetsintrycket. Alkoholtoner känns i gommen ett bra tag efter varje klunk. Inga jästtoner eller andra direkta felsmaker detekteras.

Omdöme
En förhållandevis ljus imperial stout som ändå ger ett hyffsat tungt intryck. Känns ganska kalljäst och ren även men restsötman är något besvärande. Angenäma kaffetoner är den stora behållningen och jag gillar den något höga kolsyrehalten vilket ökar hinkabiliteten avsevärt! Den smakar mer än den doftar och hade jag bryggt denna hade jag haft i lite mer sen humle men främst mäskat den svalare för mindre restsötma. Ska tilläggas att restsötman är i linje eller lägre än en hel del andra svenska impys därute.
Tillägg; visade sig vara 10% abv och Lars-Göran är själv inte helt nöjd med restsötman.

Receptet
Batchsize 22l

Maltsorter:
Golden promise 5,18 kg
Munich 1,20 kg
Medium crystal 0,46 kg
Chocolate 0,37 kg
Dark crystal (200 L) 0,46 kg
Wheat Malt 0,18 kg
Cane sugar 0,92 kg
Biscuit 0,46 kg

Humle: Columbus 33g, Citra 36g
Jäst: Wlp001

Mäsksteg: 50m@66c och 72c okänd tid.

OG 1092
FG 1017
10% abv
100 min koktid
29l preboil
67 ibu

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: