Svalbard Bryggeri – Världens nordligaste öltillverkare

Det är kallt, termometern säger -24c men upplevd temperatur motsvarar -35c enligt väderappen. Ögonfransarna fryser ihop av den höga luftfuktigheten och luften känns tung att andas. Det är mörkt som natten trots att det är strax efter lunch. Jag befinner mig på Svalbard och solen gick ner för två månader sen och går upp nästa gång om en månad. Skulle man istället ta flyget söder ut från Stockholm hamnar man motsvarande i Kairo, istället har jag färdats norrut till den nordligaste civilisationen i världen. Nästa stopp skulle vara nordpolen…
Snabbspolning ett halvår framåt. Jag är åter på Svalbard men nu är det sommar, veckan före midsommar. Solen gick upp i april och kommer gå ner i augusti nästa gång. Befolkningen klistrar aluminiumfolie på rutorna för att få sova och temperaturen ligger runt nollan men kan framåt högsommaren orka upp till 8c om man har tur. Just nu däremot; snöblandat med regn. Hotet om isbjörnar och tvång på vapen om man lämnar byn ligger kvar men känns inte lika påtagligt nu när miljön liknar ett töande mars i Sverige.

Här uppe, i den nordligaste av civilisationer, har flygpiloten Robert Johansen och bryggmästare Andreas Hegermann Riis bestämt sig för att brygga öl av glaciärvatten i världens nordligaste bryggeri, Svalbard Bryggeri. För att kunna göra det har dom varit tvungna att ändra lagen först, det har nämligen varit olagligt att tillverka alkohol på Svalbard de senaste 80 åren på grund av alkoliseringen av befolkningen. Av samma anledning går det inte köpa öl starkare än 4.7% i alkoholavdelningen Nordpolet i byn enda matbutik, starksprit går dock att köpa av oklar anledning medan det är ransonering på öl.
Andreas visar mig runt i bryggeriet som ska brygga sin första sats den 25e Juni om allt går enligt plan. Det av Mauro Ricci specialdesignade italienska bryggverket anländer i dagarna med båt och Andreas har inte ens sett det ännu. En 2000l boilkettle ska förse de 4 stycken 4000 liter stora jästankarna med vört men större jäskärl på 8000l är redan beställda. Maxkapaciteten uppgår till 1 miljon liter per år med start på 250.000 där öns totala konsumtion är 400.000 liter. Bryggverket är ångdrivet med en ångmaskin på 150.000 watt men i övrigt är det en klassisk setup med HLT, MLT och BK (inbyggd WP). Svalbard har, trots smältvatten och glaciärvatten, väldigt mycket salter från kranen och Andreas liknar vattnet vid Burton on trent. Svalbard bryggeri ska brygga fem olika öl från start; IPA 7%, Stout 7%, Pale ale 4.7%, Pilsner 4.7% och Hefeweizen 4.7%. De sista tre är såklart ämnade för Nordpolet med dess regler med en förhoppning om att i framtiden även få in de andra ölen dit genom lagändring. Krogar och pubar är den andra målgruppen men även export in till fastlandet. Alla öl kommer humlas med humle från motsvarande klassiska regioner, t.ex. tysk humle till hefe, Tjeckisk Saaz till pilsnern, engelsk humle till stouten.
Ett udda problem Svalbard bryggeri råkar ut för är svårigheten att bli av med dravet. Renarna äter det inte utan enbart polarräven. Någon kompost är det inte tal om och inte skickar man en massa drav med båt till fastlandet. Tanken just nu är att bränna upp dravet men det är inte helt färdigt ännu.
Andreas som klockar in på 35 år har nyligen bryggt sin 1000e batch och är således knappast någon novis. Med rötter i tre olika bryggerier i Norge har han den kunskapen som krävs för att driva ett så här pass stort bryggeri själv. All öl tappas på burk eller keykeg och det är fräst det momentet som kan krävas att han ringer in lite vänner för att orka med. Burkar är det självklara valet då fraktkostnaden till stor del baseras på vikt men hård sjögång kan även bli en faktor då flaskor inte gillar kollisioner. Vid mitt besök stod inte bryggeriet klart ännu och jag har med andra ord inte smakat deras öl men jag hoppas få möjlighet till det i framtiden. I glaset återfinns därför min India Pale Lager, Altruisten, som faktiskt utvecklats ytterligare lite till det bättre med ännu renare smakprofil.

Sommarkänslan infinner sig inte riktigt

Bryggeriet återfinns i en industrilokal. ”Det ska upp en skylt om några dagar” säger Andreas och på andra våningen ska det byggas en provsmakningsbar dit turisterna, som mycket lägligt stiger av båten precis utanför, ska kunna få dricka öl utan risk för kontimination av lokalen.

Bryggmästare Andreas Hegermann Riis

Ett av de egna glasen, dock med annat innehåll i.

Ånggeneratorn

Fat som väntar på att bli fyllda. Framför det återfinns stora mängder kemikalier för rengöring och såklart en skoter.

Bild på mig under arbete ute på det isiga havet.

Vinternöjet att åka hundspann var magiskt.

Vilda renar stryker omkring inne i stan i jakt på föda sommartid.

Denna mundering krävs vintertid för att överleva hyffsat. Den höga luftfuktigheten ger stort genomslag på köldeffekten på ett klimat som utan Golfströmmen skulle vara kallare än Sibirien men som upplevs snarlikt.