Altruisten – Modern Ljus Lager eller India Pale Lager

Till sommaren vill jag ha en redig sommaröl, en gräsklipparöl på 5% som är frisk, välhumlad, ca 30 ibu, ska passa till sommarmat och vara ljus. Mängder av den vill jag ha också. Riktigt hela vägen gick det inte idag, eller det kan fortfarande bli. Vi tar det från början så ni hänger med;
På grund av ”livet i övrigt” har det knappt funnits tid att brygga någon öl i år och jag har snart slut i faten. För att kompensera för detta bestämde jag mig för att testa att öka satsstorleken från 45l till 60l en bryggning för att se om det fungerar smidigt. Metoden var att köra proportionerligt mer malt, behålla samma mäskvattenvolym 55l och öka med 15l lakvatten ytterligare mer än jag brukar, dvs 25l (vilket blev 23l pga läckage).
Inmäskning gick hyffsat bra men mäsken blev väldigt tjock med de över 13kg malt. Jag råkade spilla några skal ner utanför röret som följd… Det krankalla vattnet åkte ner ihop med malten runt 19.30 men Braumeistern startades för mäskning först 21.15. Morgonen därpå, iförd morgonrock (enligt lag), gick jag 0600 till bryggeriet och lyfte maltröret till översta steget och startade lakvattenvärmning. Kranen till lilla kastrullen var dock inte åtdragen ordentligt så två liter vatten fick jag torka upp från induktionsplatta, bänk och golv innan jag kunde dra åt bulten till kranen.
Första prylnyheten för dagen var att testa min gummlist jag köpte för några månader sedan men inte hunnit testa. Gummilisten sitter runt de övre filterdukarna för att täta den lilla glipan som uppstår mot maltröret och hålla ihop de grova och fina näten. Tyvärr missade jag att ta någon bild på det här, det får bli nästa gång, men det fungerade iallafall bra med utfallet blank vört utan ”rymlingar”. Beroende på hur stor glipa man har eller hur fint krossad malten är som t.ex. vete så har denna list kanske större effekt. Planen med lakningen var att lyfta maltröret helt ovanför Braumeistern och placera ett galler mellan som röret kunde vila på men Braumeistern står för högt upp så det blev ett allt för tungt lyft i en konstig vinkel. Jag fick upp den ca 10cm ifrån kanten innan den fått droppa av en kvart och vägde mindre, då gick det lättare. Jag hade kanske kunna fullfölja planen efter detta men bestämde mig hastigt och lustigt för att flytta över röret först till en jäshink, men den var för liten i diameter och det rann utanför, så den fick åka ner i den icke livsmedelsklassade murbruksbaljan. Först ner i botten, sen med metallramen och sist ram+galler (se bilder så fattar ni). För att lakvattnet överhuvudtaget skulle rinna igenom den massiva mängden malt var jag tvungen att ro som en viking i mäsken först och luckra upp den, ett förfarande jag inte är så förtjust i när Braumeistern stått och gjort vörten så ren och blank. Hela det här lakningsförfarandet gav hög mäskeffektivitet på ca 92% men det var tungt och kladdigt. Hade jag haft en vinsch som bara kunde lyfta röret rakt upp och pilla under med mitt galler utan allt för mycket krångel och belastning hade det varit smidigare men lakvattenflytten från kastrull till ca 2m höjd som nu maltrörets öppning befinner sig på är varesig smidigt är kul med 78-gradigt vatten. Hade min lakvattenkastrull stått på 2m hög höjd och kranen kunnat användas med slang för lakning så visst, det hade gått smidigare men fortfarande att ro runt med mäskpaddeln i bädden på den höjden är varken kul, säkert eller smidigt. Jag kommer behålla den här metoden som ett alternativ när jag behöver riktigt stora satser men fortsätta testa nya metoder. Andra och tredje prylnyheten är lite tråkigare nämligen ett rakt plåtrör och ett lock till huvan. Plåtröret för att det är enklare att diska än mitt utdragbara och locket för att minska avdunstning under nattmäskning men även som dammskydd under förvaring (ja en liten påse eller originallocket går också bra).

Effektivitet och mängd
Några av de argument som används mot Braumeistern är att den inte lämpar sig till starkare öl och större eller mindre batchstorlekar än den är specad för. Det finns säkert bryggverk som är mer lämpade än Braumeistern för just dessa saker men jag vill härmed bekräfta att det absolut visst går att göra starka öl, stora mängder och små mängder i Braumeister 50. Idag fick jag ut 60l vört på 1.067 efter lakning vilket utan lakning skulle gett 1.083 på 43 liter. Detta utan några ”knep” som dubbelmäskning, maltextrakt eller socker. Minsta volym jag gjort hittills är 27 liter i hink och det utan extra långt kok eller kort maltrör så kan man tänka sig att spara två liter i frysen till framtida förkultur så anser jag det korta maltröret vara en onödig investering. Sen om jag tycker man ska köpa den stora Braumeistern om man ändå vill göra den lilla mängden öl låter jag vara osagt plus att arbetsinsatsen ju är densamma vilket är anledningen till att jag bara gjort halvsats en gång. Jag har inte stabiliserat min effektivitet ännu eftersom jag experimenterar med så många olika parametrar varje bryggning och dessutom kan jag nog inte räkna med dagens höga effektivitet vid varje framtida bryggning. Detta är även anledningen till att jag inte delat med mig av någon Beersmithprofil för Braumeistern ännu, jag har helt enkelt inte fått till några siffror som är stabila från bryggning till bryggning. 73% brygghuseffektivitet ena gången och 92% den andra är inte okej. Även om Braumeistern är av väldigt hög kvalité så kommer tillbehör som isolering, huva, och höjd över havet spela en stor roll på profilen. Jag kommer sammanfatta mina samlade intryck och data för Braumeistern när jag har något konkret att komma med, tillsvidare är det oklart och i utvecklingsstadiet även för mig men jag kan ge er några tips på vägen; Grainabsorption är väldigt lågt och huvan ger en låg boiloff.

Receptet
Maltnotan är sig lik från sist förutom att jag nu återgått till pilsnermalt helt vilket bör ge mig något ljusare färg. Eller kanske inte eftersom vörten blev såpass stark med 17 ö över målet, vi får se. 300g humle ner i koket mot ca 240g sist men volymen är ökad med en tredjedel så det är på en höft samma. Simcoe och Citra bestod men Mosaic byttes mot Amarillo för variationens skull, Misantropen blev extremt bra så ingen anledning för förändring av den anledningen. Torrhumling har jag inte bestämt ännu, kanske skippar jag den.

Ny hink
Jag har även skaffat en 60-liters jäshink för att minska mängden disk. Något jag inte tänkte på förens idag är att hinken saknar litermarkering på sidan så jag fick först tappa vörten på en vanlig 30-litershink och flytta över till 60-hinken för att få veta min totala batchsize. Nu fyllde jag bara hinken med 40 liter (+ skum) men ganska otymplig blev den ändå. Jag måste använda den några gånger innan det blir bu eller bä. Den står nu i kylen på 10c med torrjästen 34/70. De sista 20 litrarna som åkte ner i den andra hinken fick min sista förkulturstarter (dvs burken i kylen jag brukar spara en del av förkulturen i) WLP090 San Diego Super. Så fick det bli, jag har svårt att hålla den i bra skick när jag brygger så sällan som nu. Hinken står i rumstemp och jäser så den lär inte bli någon succé men snabbt till fat kommer den iallafall vilket jag behöver nu. Troligtvis låter jag bägge ölen få hamna på 6.5-7% då jag inte har bra erfarenhet av att späda efter kok men 60 liter India Pale Lager var inte planen. Nåväl, det finns väl värre saker i livet än lite för stark öl…

Första steget i lakningen, att låta mäsken rinna av ner i kastrullen. Det går att bara fylla på med vatten i detta läge men ganska snabbt kommer nivån av mäsken över vörtnivån och den rinner inte mer. Resultatet bli en massa vört som stannar kvar i mäsken och som gärna pestar ner golvet vid flytt.

Några graders vridning på kranen till 25-literskastrullen gjorde susen och plattan överlevde vattenbadet.

En rörböj är också införskaffad för att inte slita på det utdragbara röret samt agera skarv (hane-hona ni vet).

Den starka 1.071-vörten före lakningen.

Min lilla ”hatt” till huvan.

Även när det inte kokar så avdustar det en hel del.

Ser ut som jag gör något annat än brygger öl men denna nya kombination underlättade diskningen väldigt mycket. Alla ”handelar” har dubbla gummilister som tätar och de är enkla att dra isär för diskning. Hur snyggt det ser ut är upp till er att bedömma.

Min grundtanke; tänk er att hinken skulle varit Braumeistern. Så blev det ju inte och inte heller denna kombination då så mycket rann på sidorna utanför hinken. Panikflytt till nästa variant:

Maltröret rätt ner i baljan vilket ger dåligt flöde mot botten.

Nästa metod; röret vilandes på stången till Braumeistern. Fortfarande lite dåligt avstånd från botten på maltbädden och vörtnivån vid 25 liters lakning.

Sista metoden; slutligen åkte gallret emellan också för att få upp röret högre. Nu fick all vört plats utan problem.

Den vört som kom från lakningen var inte riktigt enligt min standard men recirkulering har jag slutat med, finns det något tråkigare?

Så här kraftigt är mitt kok med huvan på. Skummet sjunker undan snabbt när locket lyfts men detta skum letar sig alltså upp i röret hela vägen till böjen.

Lite koagulerad protein som fastnat på centerstången. Det här finns det många som låter följa med till jäsningen eftersom det inte ska påverka smaken, men ser det så gott ut?

Disk, fortfarande osmidigt utan vatten och avlopp i bryggeriet…

Kylning pågår.

Lilla och stora hinken, bägge redo med starsan.

Hur tight det är i kylen om man som jag har en tvådelad?

Altruisten (Modern Ljus Lager)

Kokvolym: 71.15 l Batchsize: 60.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 95.00 % OG: 1.067 SG FG: 1.017 SG ABV: 6.6 % IBU: ca 30 IBUs EBC: 6.7 EBC Color   Mash Ingredients Amt Name Type # %/IBU 12.52 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 4 93.0 % 0.67 kg Cara-Pils/Dextrine (3.9 EBC) Grain 5 5.0 % 0.27 kg Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 6 2.0 %   Boil Ingredients Amt Name Type # %/IBU 100.00 g Amarillo [9.20 %] – Boil 0.0 min Hop 7 0.0 IBUs 100.00 g Citra [12.00 %] – Boil 0.0 min Hop 8 0.0 IBUs 100.00 g Simcoe [14.20 %] – Boil 0.0 min Hop 9 0.0 IBUs   Water Prep Amt Name Type # %/IBU 20.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 1 – 6.67 g Epsom Salt (MgSO4) (Mash 60.0 mins) Water Agent 2 – 6.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 3 –   Fermentation Ingredients Amt Name Type # %/IBU 3.0 pkg Saflager Lager (DCL/Fermentis #W-34/70) [50.28 ml] Yeast 10 – Total humle: 300.00 g Total malt: 13.47 kg Mash Steps Name Description Step Temperature Step Time Mash in Add 55.00 l of water and heat to 38.0 C over 0 min 38.0 C 0 min Protein rest Heat to 53.0 C over 14 min 53.0 C 5 min Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 11 min 63.0 C 60 min Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 10 min 72.0 C 35 min Mash Out Heat to 78.0 C over 5 min 78.0 C 10 min

Provsmakning IPAGyllengul och disig öl med högt extremfluffigt skum. Doften är en fruktkompott av grape, citron och apelsinmarmelad, enris och humleolja. Smaken är kraftfull med tydliga citronsmaker med stöd från en krispig men lätt och fräsch maltighet. Tall och granbarr balanserar fruktigheten ihop med en mycket lätt jordighet. Munkänslan är lätt och en välbalanserad och låg restsötma ger stöd åt alkoholen. Behaglig och mycket rund beska för stilen. Eftersmaken är lite kladdig i munnen men avtar behagligt tills nästa klunk. Inga felsmaker detekterades (diacetyl, DMS, jästighet, astringens, oxidering, oönskade estrar/fenoler).

Omdöme
En mycket god och fruktig IPA som balanserar mellan APA, IPA och Strong Pale Ale typdefinitionsmässigt med sin ljusa färg, lägre beska (40-ish IBU) och alkoholhalt runt 7%. Tanken var att landa runt 5% men en plötsligt extrem effektivitet i Braumeistern på över 90% överraskade och jag är inte så förtjust i att späda efter kok, så denna bärs fick helt enkelt landa på sina sju. Extremt lättdrucken för stilen med sin låga restsötma, en bra sommargrillöl om det inte vore för att jag snart tömt fatet! Trots att WLP090 fick jäsa fritt i rumstemp så blev ölet väldigt rent och fräscht utan bismaker från jäsningen. Skippade torrhumle och kallkrasch med gott resultat då ölet var tänkt att konsumeras ganska snart, vilket det gjordes.
Glaset på bilden är ett rakt Piston Head från Sejdelshoppen.

Provsmakning Modern ljus lagerHalmgul till gyllengul öl med lätt disighet. Skummet är fluffigt, ganska högt och lämnar stora mängder lacingrester på kanterna.
Doften är fruktig av mild apelsin och pomelo. Några promille av diacetyl detekteras av min (iallafall för just denna doft) extremt finkänsliga och dömande näsa.
Smaken byggs upp av oljigt apelsinskal i kamp med krispig pilsnermalt åt det maltdammiga hållet (ni som krossat malt vet). En lätt bladighet (björkris eller lönnblad) finns i bakgrunden men ger en mustighet som motpart till frukten. Spår av diacetyl går att skönja även i smaken när ölet blir varmare. Den har en behagligt låg beska på ca 25-30 IBU och beskan tar fäste långt bak i munnen. När ölet blir varmare märks den något höga alkoholhalten som annars är väldigt väl maskerad. Lite kladdig i gommen i slutet men i övrigt inga fler felsmaker.

Omdöme
Det första som slår mig efter att precis avslutat första fatet och gått in på nummer två är hur olika de två faten är. Första fatet hade mycket mer citron där tvåan är mer apelsinmarmelad-rund. Första fatet var disigare där tvåan endast hade en mycket lätt disighet (läs blankare än de flesta pale och ipor i affär’n). De kommer från samma jäshink så enbart tid eventuellt i kombination med slarv vid fattappning (oxidering) kan vara orsaken. Förutom den för höga alkoholhalten är detta en väldigt trevlig sommaröl som jag spolat i mig i en rasande takt (ni behöver inte räkna ut liter/dag åt mig tack). Den blev inte bättre än Misantropen, som så klart var mer balanserad, men den skulle ändå kunna passera för en köpeöl och faller inom ramen för ”jag tar gärna ett glas till tack”. Med mig till nästa gång har jag främst att jag måste hitta rätt med utrustningen så mitt startvärde hamnar på de 12p jag vill ha som utgångspunkt för detta ”Lindhs husöl”.