Omnipollo Magic Numbers

Jag blir som ett litet barn varje gång jag ser en ny öl från Omnipollo jag inte smakat ännu, att då stöta-på två på en gång är bättre än julafton. Det var inte länge sen man fick vänta ett halvår på en ny Omnipollo men nu släpps de mer frekvent sen Henok sagt upp sig från sitt gamla jobb för att fantombrygga på heltid. Ingen är gladare än jag för detta. Jag vet egentligen väldigt lite om deras magic numbers-serie mer än att kommer en 42:a också. Om någon har lite mer bakgrundsinfo kring tankarna bakom denna serie är jag väldigt intresserad av det! Ursäkta de dåliga bilderna, hade bara mobilen med mig när jag hittade dessa två.

Omnipollo 3.14, Saison med 16% vildhonung, havre och råg. 6.5%
Blank ljust halmgul vätska med väldigt lågt skum som inte täcker ytan mer än precis vid upphällningen. Väldigt blank för att vara Saison men grumlar till sig allt eftersom man fyller på glaset på grund av flaskjäsning. Doften är härligt lantlig och syrlig. Halm, stall och klassiska saisoninslag. Lite blommig.
Smaken är syrlig med svag brettkaraktär och den livliga kolsyran bär smaken genom hela munnen. I slutet känns en lite träig humlesmak som påminner om Saaz. Allt eftersom jästen tar större plats i glaset blir smaken också rundare med lite större kropp. En spännande utveckling genom flaskan vilket ger den fler dimensioner. Ganska bra skjuts i beskan vilket framhävs av den lätta kroppen vilken åstadkommits med hjälp av vildhonung.

Omdöme
En oerhört god saison som verkligen är lättdrucken. Den kraftiga kolsyran och lätta kroppen passar mig perfekt vilket sätter den på samma position som den mästerliga Tank 7. Att den påminner en hel del om Leon fast utan amerikansk humle är plus i kanten. Två grymma öl till olika tillfällen. Riktig bra jobbat, toppklass!

Omnipollo 7, Sour Witbier med ananans, spearmint, havre och vete. 4.5%

En ljust halmgul vätska, ljusare än 3.14. Även denna har dålig skumstabilitet och lämnar inga rester. Den är något blankare än 3.14. Doften är klar annans med inslag av mint. Viss mango/papaya i bakgrunden.
Smaken har en viss kärvhet från ananasen, sådär som omogen ananas som börjar klia på tungan har. Den smakar ganska mycket ananasjuice dessutom. Minten känns betydligt mer i doften än i smaken vilket är synd, det hade balanseras fruktjuicen. Något träig eftersmak som spelar ihop med den väldigt lätta beskan. Lite vass syrlighet och lite vinös. Inslag av brett.

Omdöme
Det är svårt att inte jämföra dessa två öl och i den kampen går 3.14 hem mer hos mig. Det är två helt olika ölstilar så det är inte helt rättvist. Det som inte känns helt hundra med denna är ananasjuice-smaken som tar den ett steg bort från ölvärlden.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: