Beerexpo2013

130309 – Årets ölmässa i Linköping har gått av stapeln och detta i det nyrenoverade Cupolen där jag dansat disco till dj Magnus Raners i mina tidiga tonår. Jag och Emanuel tog tidiga passet och det visade sig vara ett klokt val då några av dryckerna endast fanns i en flaska och tog slut på en dryg timme. Vi är mycket nöjda med mässan även om den gick väldigt fort. Det berodde även på att vi bokat in oss på tre provningar vilket visade sig vara en för mycket. Men den vi bokade i efterhand var bäst så jag ångrar inget. Grym mässa med bra öl, väl värd ett besök. Testade världens bästa öl enligt RateBeer: Westvleteren XII. Ja den är mycket god men lever inte riiktigt upp till hypen. Fast kunde den det efter senaste tidens överhypning? Kul att prova den var det såklart eftersom vi blev utan när systemet lanserade 1488 flaskor som tog slut på 1.5 sekunder.

 

Köande i solen. Officiellt var det redan vår men det var kylslaget ute ändå…

 Vi gick med raska steg till Cask Sweden och fick spräcka deras enda exemplar av Brewdogs Nuclear Tactical Penguin och Sink the Bismark. 32% och 41% ABV på de små jävlarna. Helt fel att börja med dem men vi visste att de skulle ta fort väldigt slut så det fanns inget alternativ. Helt billiga var de inte heller =). Men hur smakade dom då? Jag tyckte faktiskt att de var väldigt goda bägge två även om de hade lite olika karaktär. Bägge påminnder om Congnac i smaken även om ölsmaken fanns kvar i botten. Spritiga var de ju såklart men maltsötman fanns där i botten. Mörka som en porter och total avsaknad av kolsyra. Vore kul att äga en flaska men jag vet inte riktigt när den skulle förtäras. Kanske efter en svampplockartur i oktober. Lite färsk Karl-Johan-svamp med mozzarella i ugnen skulle vara umamigt nog som snacks till tror jag…

 Emanuel med Sink the Bismarck i högsta hugg.

Sen testade vi Mikkelers gå-i-säng-med-Brewdogs-öl. Den var god men inte fantastisk. Hade varit roligare om de inte blandat sina öl utan bryggt något tillsammans men så många galna genier kanske inte kan samsas om ett recept, vad vet jag…

Här är Motala Brygghus DIPA Skepparpinan som är bryggd med enbart East Kent Golding och utan torrhumling. Jag frågade bryggmästaren vad tanken bakom detta udda recept var men fick inte riktigt något svar. Han gillade EKG helt enkelt..

Vetefan är en veteöl från Jädraås där bryggarn inte är helt klar över ölstilen, därav namnet. Cascade och Saaz i koket vilka inte var framträdande. God och sommrig men inte en hefeweizen. Bra för att vara folle måste jag säga.

 

Även Oceanbryggeriets IPA saknade torrhumling. Är det svårt för de mellanstora bryggerier att hantera torrhumling mån tro? Trevligt folk bakom kranarna och god öl var det såklart.

Första provningen för dagen hölls av Elin Diczfalusy, nyexad öldommare och hembryggare. Trevlig provning som fokuserade på trender inom ölvärlden. Sex öl provades med teman som svagare öl, humlebomber, maltens återtåg, belgiska öl och black ipa. Sorry Elin för den dåliga bilden men jag tog visst bara en…

Brewdogs Dead Pony Club. 3.8% och välhumlad. Kvalité rak igenom.

 

Malmö brygghus Grand Crew, en skånsk lambic lagrad på ekfat. Riktigt god, rekommenderas starkt.

Vår hjälte i etern Thomas Fransson bjöd på Möllebongen, en öl med hampa som det talas mycket om. God men lite annorlunda grästoner i. Passar till en Bob Marley-ciggarette skulle jag gissa. Men efter det bjöd Thomas på festivalens höjdpunkt: Cacao-Porter Criollo. Porter som bas och smaksätts med bitar av kakao från Malmö Chokladfabrik. Helt galet god. Kanske bästa portern jag druckit. Måste beställas från Bolaget men är helt klart värt det. 6 bazookascreens av 5 möjliga.

 

Har svårt att ta in alla smakupplevelser så jag ser lite tom ut i blicken.

 

Brekeriets Cassis och Brilliant provades. Jag gillade Cassis bäst och Emanuel gillade Brilliant som han tyckte påminnde mycket om min Pale Ale II ”Sudden”.

 

Provning nr.2. Malt och lite till med Patrik Andersson. Här fick malten spela huvudroll och vi provade 6 olika maltbetonade öl och fick lektion i hur malt framställs på olika sätt. Mycket intressant även om jag kanske styrde diskussionen lite åt hembryggarhållet.

 

Nisses Barley wine fick vara med. Stark med rejäl restsötma. Gör att jag inser att jag måste göra mig ett Barley Wine snart.

 

Alternativa ingredienser som havre och råg testades.

 

Stallhagens bryggmästare Mattias Ekholm förbereder provning.

 

Här smakas Sierra Nevadas 30-årsjubileum samt deras färskhumlade Northern Hemisphere Harvest (wet hop). Färsk humle är ju rackarns gott alltså.

 

Stefan ”Mohawk” Gustavsson ser ju barsk ut när han förbereder provningen.

 

Dags för dagens tredje provning ”Baltic Sea Battle – Mohawk of Sweden vs. Stallhagen of Åland”. De här grabbarna bjöd på show kan jag lova, riktigt underhållande provning med riktigt goda öl. Jag är ju lite mer inne på Stefans välhumlade varianter men Mattias bjöd på fin balans tycker jag. Stor behållning även av deras bryggerianekdoter och den efterföljande diskussionen.

 

Herr Lindh och Herr Ekholm.

 

Bryggmästardiskussion om 15-minutersgivans berättigande. Mattias betraktar 15-minuters givan som en bittergiva och inget annat. Sen tar det ju upp til 45 minuter för Stallhagen att kyla sin vört så de har ju andra tekniska problem än vi hembryggare. Intressant var att de gärna har i humlen i whirlpoolen först när vörten sjunkit under 80 grader, något jag ska testa vid nästa bryggning. Innebär dock att jag måste börja desinficera mina humle påsar men det får det vara värt. Jag tror fortfarande att det ligger något i att bara köra bitter giva och whirlpoolgiva + torrhumling, Stefan höll med mig.

 

Efter mässan blev det mat på Texas Longhorn med en glad Emanuel.

 

Ölen till Chili-nachosen blev en Philty Phil’s, Texas i sammarbete med Mohawk. En pilsner med kraftig Simcoe-smak. God såklart. Sen drog vi till Norrköping och ”Franz Jäger” men det är en helt annan historia. Dålig öl hade dom såklart kan jag avsluta med.